Take my hand and hold it tight, I will protect you from everything - I promise❤
..
Jag tror fan inte du inser hur mycket du sårar mig... Du har fan själv satt dig i dem här situationen själv, jag frågade dig - kommer du ångra dig? Och du sa nej. Men du hör inte av dig och jag existerar knappt längre.
Det som hände var fel och jag vet det, men snälla det är tredje gången du krossar mig - räckte det inte med första gången för 9 månader sen? Jag hoppas bara på det som jag vill men ärligt tror jag inte att det er bli så.
Fyfan för dig - är det så jävla svårt att svag på ett jävla sms? Har du gått och blivit handikappad? Eller tappat förmågan hur man beter sig? Dina ord - sätter du tog på mig ... FAN VAD JOBBIGT ALLT SKA VARA DÅ.
Snart ett år
9 månader ... Jag får inte in det i huvet?Det enda jag vet är att min saknad efter dig är precis lika stor som den var dagen för 9 månader sen då du gick ut från min dörr alldeles tårögd. Jag saknar dig som fan - varje gång jag ser en bild från tiden det var du o jag rinner tårarna .. Fan för den här känslan.
Hoppas du väljer rätt, jag vill bara ha svar! Hur ska allt sluta? Ska jag behöva börja om på nytt för tredje gången!!? Spelar ingen roll - jag kommer alltid o vänta på dig älskade du.
Bilden .. Minns det som igår vi satt där på bussen och skrattade åt min längd .. Hur du höll om mig och visade din kärlek för mig till 1000% - jag vill bara kunna ta tillbaka allt, dig, känslan och din underbara familj. Jag älskar dig , alltid gjort och kommer alltid o göra.
Kärlek ♥

Det är dig jag vill spendera tid med...
lyssnar på suicide silence och leker stentuff ♦

Samma smärta som för 8 månader sen!
Ett helvete som jag åter igen får genomgå - om du bara kan ge mig svar. Jag är helt vilse, vart ska jag gå och hur ska jag hitta? Varför ska det vara så jävla svårt.
Jag har börjat drömma igen - jag skriker i sömnen efter dig... Allt det hade ju försvunnit så varför har det då kommit tillbaka? Jo för att du tar bara mer o mer plats, du finns alltid i mina tankar och jag saknar varenda del av dig.
Det är inte heller bara jag som saknar dig - hela min familj gör det, vi pratar om minnen vi haft med dig och jag fäller tårar varje gång. Du blev en sorts trygghet för mig och den tryggheten bara slets bort och lämnade ett stort skavande sår som jag aldrig tror kommer kunna läka.