Just nu har jag den känslan i kroppan att jag bara vill lägga mig ner och gråta! Allt är bra men vill ändå gråta och typ aldrig sluta, vill kunna krypa upp i mammas famn och bara gråta ut, varför? inget har hänt.. undrar vad det är? Jag kommer nog inte få ett svar på det heller. Jag har märkt att jag vart lite deppig eller inte deppig utan bara vilja gråta i några dagar nu och igår så satt jag och grät till idol, det var kanske inte bara jag som gjorde det... hehe, vill bara vara liten då man kunde börja gråta när minsta lilla sak vart fel.. Det är en sak som gör ont och det kommer alltid göra ont! Ingen jätte sak men det gör ändå ont!

Vi har bott under samma tak i 16 år, och helt plötsligt ska du flytta, inte långt ifrån men ändå, vem ska jag sitta och skatta med på kvällarna? ska jag reta mamma själv? haha ska jag inte kunna reta dig eller bara prata ut? Jag vet att du kommer bo 10 minuter bort men jag kommer inte kunna höra din röst på kvällarna när du spelar och jag kommer inte kunna somna, Du och jag är så täta efter allt och för mig känns det som om vi kommer splittras men jag vet att vi aldrig kommer det för våra band är för starka för att dom bara ska kunna gå sönder, fast jag tror inte det är band längre utan kedjor. Du är allt för mig, likaså karro, kommer ihåg att jag var lika ledsen när karro flytta och jag har inte kommit över det.. vi träffas minst en gång varannan månad och jag är rädd att det ska hända mellan dig och mig. Jag älskar dig så sjukt jävla mycket, men på ett sätt är jag glad och det är för jag trodde du aldrig skulle få chansen till att skaffa en egen lägenhet tillsammans med mickis och bilda egen familj! Du är inte bara min storebror utan min närmsta vän och jag kan berätta allt för dig och jag litar på dig till 110 %. 


♥

(var tvungen att skriva av mig, fick inte ut det i tårar så det fick bli i text!)

Puss♥