Krönika!

En enkel väg bort från sorg och bekymmer, det är en bra väg för vissa och en feg och patetisk väg för andra. Vad händer egentligen när man har gett sig in på den alternativa vägen till lycka? Vad vinner man i längden? Eller vad förlorar man? Alla har vi stunder i livet där vi känner oss så låga… Men man känner sin trygghet i drogen och man känner att man mår bra, fast är det verkligen så? När man känner sig så låg så kommer han och välkomnar en med öppna armar, han kliver ut från skuggan och man kan inte motstå honom! Man tackar genast ja till höjden för att få slippa det låga.

Det var kanske när jag var 5 eller 6 år när jag åkte tåg för första gången med min pappa, när jag satt där på tåget så såg jag en man som satte sprutor i sig själv och jag frågade pappa vad han gjorde? Pappa svarade och sa att han var läkare och botade sig själv, Jag visste då att han inte var någon läkare för han hade ingen sjukhusrock på sig och han såg för sliten ut, smutsig och äcklig men jag sa inget mer om det utan tvingade bort tankarna. Men idag när jag tänker tillbaka så botade han sig själv! Han botade sig mot sin olycka, sin ångest eller sin sorg. Många tror om man har tagit in drogen i ens liv så kommer han aldrig försvinna. Men det är inte riktigt sant, har man själv viljan eller lusten att bli frisk och kunna återgå till ett "normalt" liv så kan man klara det.  Jag vet inte vad som hände med mannen jag såg på tåget, kom han ut? kunde han sluta med sitt missbruk? Blev han frisk? Jag vet inte för jag har aldrig mer sätt honom! Visste jag då hade jag velat hjälpa honom för en missbrukare klarar ALDRIG att komma ur sitt missbruk på egen hand.

Jag beundrar människor som lyckats ta sig ur, i början känns allt så bra men tillslut inser man att drogerna har ett järngrepp om en, den börjar tära på dig, skada dig och långsamt slita dig i bitar. Sen står man där utan vänner och familj, man blir den arbetslösa, knarkande personen som alla tar avstånd från bara för att man ser "äcklig" ut på utsidan men ingen har lärt känna personens insida, det kan vara den mest underbara personen man träffat! Människor som gör sig fri från drogerna ser jag som hjältar, dom är mycket starkare än oss alla andra, för dom människorna kan sen visa för andra drogmissbrukare att man kan bli fri från drogen/drogerna.

Ser man en man sittande ihop krupen vid en vägg i stan så går man oftast några meter bort för man är rädd att han ska kasta sig på en och be om just din hjälp. Så istället för att bete sig som om dom vore freaks eller samhällsoffer som inte kan ta tag i sina liv. Jag tycker vi ska prata med dom, få dom att hitta tillbaka till den rätta vägen. Dom gick fel väg en gång i livet men vi måste få dom att gå tillbaka till korsningen mellan vägarna och sen gå in på den rätta, för dom är vanliga människor precis som alla oss andra. Ibland måste vi offra oss, jag tycker det är dags att sluta vara rädda vi måste börja hjälpa våra medmänniskor som inte har styrkan att leva själva. Om vi inte kan få dom att gå in på rätt väg så har vi försökt men vi kan få dom på andra tankar så dom själva söker hjälpen hos olika behandlingshem. Jag vill att dom människorna ska få samma chans som vi andra.

Av: Angelica Johansson

NÖÖÖJD SOM FAN!