Jag har ett stort problem.. eller det känns som det. Jag vet inte riktigt vad det är men något är det, eller så vet jag det men vill inte inse det. Fast jag tror jag insett att jag förlorat en av mina närmsta vänner.. Det är jobbigt, det är verkligen det men vad ska man göra? gå vidare och försöka glömma, men inte det fina utan det fula. Jag kommer alltid sakna dom tiderna när det var vi två mot allt det kommer jag och tänker jag på det blir jag tårögd och tårarna kommer, men vi behandla inte varandra bra och helt ärligt kanske det är bättre såhär.. Visst jag kan må dåligt över det som hänt men jag är ändå inte ledsen och vill inte fortsätta.. Jag har andra nu som finns där + en helt underbar person som jag inte ens kan beskriva. Det kan vara jobbigt men det är på ett sätt en stor lättnad också, och ta det inte på fel sett.. skönt att slippa alla små bråk hela tiden för dom tryckte ner oss båda så mycket. Aja sagt tillräckligt. Men jag kommer ALDRIG kunna glömma dom minnerna vi har tillsammans, världens finaste minnen. Tack för tiden jag fick ha med dig.