Angelica

Som ni säkert märkt har jag användt min blogg som en dagbok.. där jag kan skriva ut hur jag känner och så. Men tänkte nu att jag skulle skriva ut mina känslor och andra saker. 

Sitter nu och bloggar samtidigt som jag kollar på sex and the city, lånade hela boxen av ylva hihi. 
Ska kolla klart det här avsnittet sen springa bort och sova brevid min fina mamma! Har en känsla av att jag fortfarande inte kan sova själv...

Imorgon blir det skola som vanligt och efter vet jag inte.. haha och jag vill skriva mer men har inget att säga så jag avrundar. Godnatt. 
Puss♥

Hahahaha mitt bloggande är verkligen sämst.. skäms på mig! Inte för att det är många som läser så vill jag ändå försöka bli bättre. Iallafall jag har inte gjort ett piss på lovet som har varit, varit med pojkvännen,shopping med felicia, bio med Emma och Felicia och sen halloweenfest med några i släkten och ett antal vänner till dom vi var hos! Älsklingen vill följa med men valde att vara hemma och få ett par dagars gameing haha. 

Första dagen i skolan idag också.. ville verkligen inte gå upp ur sängen men var väldigt pigg för jag och pojken sov 12 timmar. Idag hade jag lång dag i skolan, halv 5 fast vi ska egentligen sluta halv 6, Vi hade teckenspråk och det var första gången jag hade en riktig dialog med min heldöva lärare, var en as härlig känsla haha! 

Sitter just nu i Sarahs säng och ska väl gå och duscha för jag har as äckligt hår.. haha. Har knappt något att skriva så jag avrundar. Ha det bra. Puss♥ 

Två bilder från halloweenfesten. 

I snart 2 månader har allt varit en bergochdahlbana, jag kommer upp på toppen står stadigt ett tag tills spärren släpper och jag åker så snabbt ner till marken igen, Jag har kämpat varje dag för att inte visa mig svag eller så har jag försökt att inte gråta.. Men vid vissa tillfällen har det bara brustit och gjort så ont inom mig att jag inte vetat vart jag ska ta vägen, jag skäms varje gång jag gråter inför någon för jag vill inte lasta någon med min sorg. 

Ibland har jag blivit chockad över att jag varit så extremt glad och sprallig och vid dom tillfällerna har jag trott att allt är över men nån dag efter kom dalen igen.. något jag fått lära mig att hantera men det har inte varit lätt. Jag trodde aldrig jag skulle kunna gå in i en depression men tydligen så kan vilken människa som helst göra det. 

Och sen dom människorna som alltid stått brevid mig och dragit mig fram, puttat mig uppåt om jag åkt ner! Ni är så underbara och jag kan inte tacka er tillräckligt och det kommer jag aldrig kunna göra. Men varje liten sak ni gjort har jag uppskattat och det kommer jag göra så länge jag lever. Jag kämpar fortfarande varje dag med ett mål framför mig och jag har kommit en bra bit men det är ändå en bit kvar att gå. 

Min kurator har sagt att gråta är inget täcken på svaghet utan ett täcken på att man vill be om någons hjälp, visa att det inte är så bra och han har sagt att gråta gör en bara starkare och nu efter nån månad har jag börjat inse att han faktiskt har rätt. Med tårar av lycka skriver jag det här för jag är så jävla stolt över mig själv och det kan ingen annan ta ifrån mig. ♥