Idag är det en dag eller snarare en kväll där mina tankar flyr som stridsflygplan... Saknaden av många, rädslan av att förlora någon och rädslan för att såra någon, stressen med skolan och massa annat... Det är vid dom här tillfällena jag bara vill försvinna... orkar inte med dessa tankar längre! Vad ska man göra? Jo bita ihop och fortsätta kämpa för det finns inget annat man kan göra. 

För ett år sen var allt såååå mycket bättre, eller egentligen var det ju inte det... Men aldrig trodde jag att våran såkallade 1-årsdag skulle bli jobbig.. Eller den var inte jobbig bara sjukt att tiden gått så fort. Du ploppar upp i mitt huvud då och då och jag tänker på den fina vänskapen vi hade tillsammans men den är bortspolad likaså är du det. Jag vet att du är lycklig nu och det är jag med ( innerst inne så är jag det ) 

Med gråten i halsen så fortsätter jag ändå att le, Jag vet att jag klarar det här men rösten i mitt huvud skriker bara "GE UPP  GE UPP GE UPP" Visst jag skulle kunna ge upp men då har jag kämpat såhär långt i onödan.. drar på mig masken och fortsätter som jag brukar! Någon gång kommer mitt liv att bli bra. Som min morfar brukar säga, I varje mörker finns det sprickor, sprickor där ljuset ska kunna skina igenom. Och han har rätt. Nej tänkte väl sluta vara så deppig men ibland måste jag bara lätta på lite saker. Dags att få bli lycklig på RIKTIGT. ♥