Tänkte berätta om resan jag gjorde tillsammans med min syster till Egypten. Den här resan kommer jag minnas i resten av mitt liv. Jag har alltid vetat att jag har en syster, en syster jag bott under samma tak med i nästan hela mitt liv, men vad visste jag om henne? Typ att hon heter Karoline, har haft det tufft och gjort dåliga saker, hon är 26 år och gift! Vad mer då? Jag visste ingenting om henne och hon visste ingenting om mig. Efter en vecka tillsammans så vet jag nästan allt om henne, jag kunde öpnna mig helt för henne och bara prata.

Jag är också riktigt stolt över att hon orkat kämpa sig igenom det helvetet hon var fast i, att hon faktiskt är kvar tillsammans med mig, danne, mamma, pappa och resten av släkten. Den här resan fick jag som en födelsedagspresent i juni, jag är glad att vi väntade med att boka resan för det var just nu jag behövde den som mest, att få tid att lära känna dig, komma bort från allla människor, släppa allt och börja ta hand om mig själv.

Vi har varit med om så mycket också, ridit kamel, suttit hos en nerpundad egypter i hans affär och verkligen försökt gå där ifrån men lyckades inte haha, eller vi kom där ifrån 50 minuter senare. Sett en Valhaj, hälsat på beduiner, träffat massa nya människor och det viktigaste av allt.. Att vi tagit hand om varandra. Vi har solat, druckit alkoholfria drinkar och bara kopplat av.

Visst vi har börjat bråka lite eller snarare småtjaffsat och löst skiten bara några minuter efter, vi har druckit äckligt egyptiskt te, vi har shoppat, varit inne i den stora moskén och vi fick själva gå i burka då, vi blev nästan överkörd av en kamel på vägen. Vi har också åkt jeep i öknen och ätit middag under stjärnorna. TACK för den här resan jag fick av dig, Den betyder så mycket för mig! Jag blev en ny människa och nu kan jag fortsätta orka med skolan och allt annat som är jobbigt. Du är en ängel i mina ögon.