För 3 månader sen slets mitt läkta sår upp, den killen som fick det att läka slet upp det igen. Varför? Varför kan det inte bara bli som vanligt igen? Att jag vaknar upp med dig och spenderar dagarna med dig? Mitt liv har alltid varit ett helvete och jag har bara velat försvinna så många gånger men du fick iväg dom tankarna.. Du gjorde mig lycklig!

Dagen du sa orden, allt från den timmen sitter så djupt i mig och jag kommer ihåg vartenda ord i detalj. Du var min bästavän men vart fan är du nu? Jag vill gråta mot din axel, jag vill höra dina ord ja jag vill känna din tröst.

Du gav mig så mycket, och du förändrade så mycket! Du gav mig den kärleken jag aldrig trott jag skulle få av någon, du förändrade mitt beteende för jag blev lycklig på riktigt, mitt leende var äkta. Jag vill bara trycka på en knapp och jag vaknar upp imorgon och jag kan kalla dig pojkvän och bästavän igen.

Den största delen av mig slets ifrån mig på bara några sekunder, tre ord och du var inte längre min. Helvete vad svårt det ska vara att gå vidare! Jag är inte sur på dig och jag hatar inte dig, jag förlät dig då när du precis sa orden... Men jag är besviken för du ljög för mig i tre månader om dina känslor, jag trodde allt var bra men hela skiten var en lögn.. Du skulle vara min bästavän men ljög för mig. Men jag förstår att du var rädd, jag vill att du ska veta om du läser det här att jag kommer alltid stå fast på samma plats som jag gjorde innan, du har mig bakom dig vad som än händer för jag lovade att aldrig svika dig och det ska jag inte göra heller.