Jag var med dig nästan varje dag i 7 månader och nu har jag inte ens pratat med dig på 2 månader. 
Det kändes bra för ett tag sen, att jag kommit över dig och gått vidare men jag inser mer och mer för varje dag att det är inte rikigt sant. Jag saknar dig, jag saknar min bästavän! Varför är du inte här nu när jag behöver dig som mest? Du torkade alla mina tårar och tog bort min ångest... varför gör du inte det nu? 

Så fort jag ser dig fylls ögonen med tårar och det sticker till i bröstet, vi delade så förbannat mycket tillsammans! Allt jag gör påminner mig om dig! Hur ska jag kunna gå vidare? Hur ska jag kunna glömma och hur ska jag kunna älska någon så mycket som jag älskade dig? Min kärlek till dig kommer aldrig försvinna den kommer alltid finnas där och trycka på. Gjorde jag något mot dig? sårade jag dig eller var jag inte tillräcklig för dig? Så många frågor som alltid kommer sakna svar. Allt dödar mig och jag vill bara ha dig tillbaka. 

Jag kan inte dölja det längre, jag är fortfarande lika kär i dig som jag var för 9 månader sen, det här kommer aldrig förvinna, jag kommer få släpas med den här smärtan och jag måste inse att du kommer ALDRIG bli min igen. Det vi hade är nu ett avslutat kapitetel. Det enda jag vill är att du ska vara lycklig och jag antar du är det nu.