Hur svårt kan det egentligen vara o bara sudda ut någon? Men det är nog fan det svåraste som finns - jag vill inte sudda ut dig eller glömma något med dig, jag vill minnas - minnas varenda liten sak som vi två gjorde. Kunna prata och skratta om allt jag fick uppleva med dig men det enda jag gör är att fälla tårar! Jag har försökt gå vidare, jag har försökt med andra men den enda som alltid besöker mitt huvud är DU. Jag har en dröm, ett hopp om att du en vacker dag väljer att vara med mig igen - jag kommer kunna vänta i all evighet på dig! 

Ingen har heller aldrig fått mig o må så bra som du fick mig att göra, ingen har någonsin förstått mig mer än vad du gjorde, ingen har heller aldrig stått upp för mig på det sättet som du gjorde och ingen har aldrig gjort mig så lycklig som du fakiskt lyckades med. Du blev som en trygghet för mig - allt jag bar på låg i ett säkert förvar hos dig - minsta lilla sak som kom kunde jag dela med dig och du fick mig alltid att tänka om och tänka rätt - du vägledde mig till det som var bra. Det har ändå gått 8 månader... Hur har jag inte kunnat lyckas? Du satte dina spår alldeles för djupt. Jag känner inom mig att vi två inte är klara med varandra än - kanske bara jag som känner det? Jag vet inte vad du känner eller tänker men jag hoppas att jag kunde göra det - Ta del av allt som finns inom dig som jag alltid brukade göra. Om folk bara visste hur mycket jag fortfarande älskar dig! ♥