bergochdahlbana
Det är så konstigt att alla dagar kan vara så olika.. igår var det en bra dag, allt var positivt jag var positiv men idag är det helt tvärtom.. Vill bara slänga mig ner och gråta tills det inte finns något kvar, jag vill skrika mig hes och slå mina händer blodiga... men det gör jag inte för att allt det jag nyss skrev sker inom mig.
Jag vet att det finns människor som har det dubbelt så svårare än vad jag har, gått igenom jobbigare saker än vad jag har men jag vet ändå hur det känns när någon man verkligen älskar förändras på bara någon vecka.. blir helt annorlunda och börjar bete sig konstigt, jag vet hur det känns att förlora någon man älskar, jag vet hur det känns att se någon viktig person tyna bort på ett sjukhus, hur den rädslan bara växer och hur klumpen man har blir större för varje minut. Tankarna som far i huvet konstant och jag vet hur det känns att få ett brustet hjärta, hur den sorgen är helt olik från den andra sorgen.
Jag vet känslan av att känna sig som den minsta personen i hela världen, att man känner sig så fruktansvärt svag och som att ingenting kommer bli bra... att man lika gärna kan ge upp, men det är inte så! Varje individ är stark på sitt eget sätt, jag har alltid fått tagit eget ansvar, jag har fått växa upp fort i ung ålder för att ens kunna klara mig. Jag är stark på mitt sätt, jag gör saker som håller mig stark och så är det för en annan människa också. Jag har haft känslan av att bara vilja försvinna och vissa nätter som är som jobbigast hoppas jag att jag aldrig kommer vakna morgonen efter att min tid är slut, Det är bara tankar kanske en liten vilja men jag vet innerst inne att jag skulle aldrig klara av att såra min underbara familj på det sättet.
Alla har sina stunder då livet inte är värt något, att allt skulle bli bra om man bara dog, man skulle slippa all ångest, all oro, all stress och allt som tynger ner en, jag är glad att jag fortsatt kämpa när mitt liv varit svart! jag kämpade mig mot ljuset och jag klarade det visst att vissa dagar är lite mörkare än vissa andra men jag har lärt mig att leva med det! Att det kommer komma dagar då man bara vill lägga sig under täcket och inte prata med någon men sen finns det dagar där man verkligen vill visa världen vilken fantastisk människa man egentligen är, man vill sprida sin positiva energi och vara den spralliga tjejen.
Sen att vi lever i den värld vi lever i.. så massa fördomar, mobbning, sexuella trakaserier, listan kan göras lång.. Det är fel på mänskligheten! Man läser varje dag att en till har hoppat framför ett tåg eller att någon begått självmord på annat sätt! Ska det verkligen vara så? oftast när en annan människa mår dåligt ska man väl hjälpa den personen? Få den att se något positivt att det finns en chans för den personen att lyckas och att just den personen är viktig för många andra? Istället för att göra det samlas man runt personen säger fula ord, kränker ner den, spottar,slår och sparkar på den? Alla individer gör fel/misstag för ingen är perfekt och ingen kommer aldrig kunna bli perfekt. Mitt sätt att fly från den här hemska världen är att lyssna på musik, musiken tar mig igenom mycket, jag hamnar i min egen värld där allt är bra, där inga idioter finns bara en själv. Man ser den andra världen men man hör inget och man tar inte del av det som händer där.
Jag har många att tacka till varför jag står där jag står idag, utan dom skulle jag nog också varit en av dom som tagit sitt liv... Men nu står jag här 12 år senare och mår relativt bra, Mamma,mormor,morfar,mina syskon, farfar,morfar,pappa, alla mina vänner, vänner som jag nu inte umgås med, kusiner,moster,faster,farbror, till och med farmor, henne jag levt för! Utan er skulle mitt liv varit avslutat för länge sen och jag kommer aldrig kunna tacka er tillräckligt.
Livet har sina motgångar, men man måste kämpa sig förbi dom, livet är värdefullt och man ska leva det till fullo. Göra galna saker, prova nya saker, vara spontan och trygg då kommer man komma långt. Jag har alltid varit innåtdragen men nu ska jag sluta vara det, jag ska börja leva det liv jag alltid velat. Allt ordnar sig tillslut och det kommer det alltid att göra.
Jag vet att det finns människor som har det dubbelt så svårare än vad jag har, gått igenom jobbigare saker än vad jag har men jag vet ändå hur det känns när någon man verkligen älskar förändras på bara någon vecka.. blir helt annorlunda och börjar bete sig konstigt, jag vet hur det känns att förlora någon man älskar, jag vet hur det känns att se någon viktig person tyna bort på ett sjukhus, hur den rädslan bara växer och hur klumpen man har blir större för varje minut. Tankarna som far i huvet konstant och jag vet hur det känns att få ett brustet hjärta, hur den sorgen är helt olik från den andra sorgen.
Jag vet känslan av att känna sig som den minsta personen i hela världen, att man känner sig så fruktansvärt svag och som att ingenting kommer bli bra... att man lika gärna kan ge upp, men det är inte så! Varje individ är stark på sitt eget sätt, jag har alltid fått tagit eget ansvar, jag har fått växa upp fort i ung ålder för att ens kunna klara mig. Jag är stark på mitt sätt, jag gör saker som håller mig stark och så är det för en annan människa också. Jag har haft känslan av att bara vilja försvinna och vissa nätter som är som jobbigast hoppas jag att jag aldrig kommer vakna morgonen efter att min tid är slut, Det är bara tankar kanske en liten vilja men jag vet innerst inne att jag skulle aldrig klara av att såra min underbara familj på det sättet.
Alla har sina stunder då livet inte är värt något, att allt skulle bli bra om man bara dog, man skulle slippa all ångest, all oro, all stress och allt som tynger ner en, jag är glad att jag fortsatt kämpa när mitt liv varit svart! jag kämpade mig mot ljuset och jag klarade det visst att vissa dagar är lite mörkare än vissa andra men jag har lärt mig att leva med det! Att det kommer komma dagar då man bara vill lägga sig under täcket och inte prata med någon men sen finns det dagar där man verkligen vill visa världen vilken fantastisk människa man egentligen är, man vill sprida sin positiva energi och vara den spralliga tjejen.
Sen att vi lever i den värld vi lever i.. så massa fördomar, mobbning, sexuella trakaserier, listan kan göras lång.. Det är fel på mänskligheten! Man läser varje dag att en till har hoppat framför ett tåg eller att någon begått självmord på annat sätt! Ska det verkligen vara så? oftast när en annan människa mår dåligt ska man väl hjälpa den personen? Få den att se något positivt att det finns en chans för den personen att lyckas och att just den personen är viktig för många andra? Istället för att göra det samlas man runt personen säger fula ord, kränker ner den, spottar,slår och sparkar på den? Alla individer gör fel/misstag för ingen är perfekt och ingen kommer aldrig kunna bli perfekt. Mitt sätt att fly från den här hemska världen är att lyssna på musik, musiken tar mig igenom mycket, jag hamnar i min egen värld där allt är bra, där inga idioter finns bara en själv. Man ser den andra världen men man hör inget och man tar inte del av det som händer där.
Jag har många att tacka till varför jag står där jag står idag, utan dom skulle jag nog också varit en av dom som tagit sitt liv... Men nu står jag här 12 år senare och mår relativt bra, Mamma,mormor,morfar,mina syskon, farfar,morfar,pappa, alla mina vänner, vänner som jag nu inte umgås med, kusiner,moster,faster,farbror, till och med farmor, henne jag levt för! Utan er skulle mitt liv varit avslutat för länge sen och jag kommer aldrig kunna tacka er tillräckligt.
Livet har sina motgångar, men man måste kämpa sig förbi dom, livet är värdefullt och man ska leva det till fullo. Göra galna saker, prova nya saker, vara spontan och trygg då kommer man komma långt. Jag har alltid varit innåtdragen men nu ska jag sluta vara det, jag ska börja leva det liv jag alltid velat. Allt ordnar sig tillslut och det kommer det alltid att göra.
Kommentarer
Trackback
