1995 föddes en liten flicka, det tragiska med födseln var att flickan var döfödd. Läkarna gjorde allt för att få igång den lilla flickan och dom lyckades. Efter många timmar fick flickan återförenas med sina föräldrar och syskon, människor hon aldrig mött men den kärleken som fanns mellan dom var stark, riktigt stark. Flickan växte sig stor, fick mycket kärlek och uppmärksamhet och det var början på en trygg barndom men den trygga barndomen fick sig snart ett slut. 
När flickan fyllde fem så försvann en person ur hennes liv, en människa hon älskade enormt mycket... hennes egna farmor fick tillbaka sina vingar och flög sin väg, men vad visste en liten flicka om döden? Hur skulle en liten flicka förstå vad som hänt? Så hennes föräldrar bestämde sig för att inte hon skulle få vara med på begravningen. Något som idag sitter djupt i den lilla flickan, varför fick inte hon tillåtelsen att få säga hejdå till sin egen farmor? Det sista farvälet. Tiden var tuff, någon saknades ju! Såren började läka hos alla i familjen, det fortsatte på som vanligt och flickan trodde att hennes trygga barndom skulle komma tillbaka, men hon hade fel. 

2003 när flickan var åtta år gammal började hennes storasyster bete sig konstigt. Vad hände med henne? Vart var den storasystern som alltid ville flickans bästa? Flickan fattade inte alls vad som var fel, men hon förstod att något inte var som det brukade. Familjen tärdes ner och storasytern försvann hemifrån och var borta konstant, flickans mamma var hysterisk hela tiden, grät konstant och var sur konstant, flickans pappa var som han brukade, glad och sprallig men han döljde något för henne och hennes storebror. Flickan förstod ännu en gång att hennes trygga barndom var ett avslutat kapitel, hon kommer aldrig känna sig trygg om det skulle fortsätta på det här sättet. Flickans storebror blev hennes räddning, han tog hand om henne, lagade maten, såg till att hon kom iväg tiill skolan, att hon duschade, gjorde sina läxor och han försökte göra henne trygg, flickans storebror var då 11 år. Storebrorn blev hennes förebild och hjälte för vad hade hon gjort utan honom? Efter många års oro fick flickan tillslut veta vad som var fel på hennes storasyster... Hon satt fast i ett järngrepp av alkohol och droger, där hon varit nära på att mista sitt liv så många gånger men det visste inte flickan om. Flickan hade fått tagit mycket stryk men hon stod stark och försökte kämpa för sin egen skull för det hade hennes storebror lärt henne. Storasystern tog tag i sina problem och kämpade för att bli fri och för att få återförenas med hennes familj. Flickan fick tillbaka hoppet om att hennes trygghet skulle komma tillbaka men tror ni hon fick det? nej det fick hon inte. 
2006 får flickans mamma ett samtal från ett sjukhus i borås, hennes pappa hade varit där och jobba under en veckas tid. Mamma blev chockad att få ett samtal från ett sjukhus. Dom på sjukhuset berättade att hennes pappa hade åkt in akut efter en rejäl misshandel som kunde ta hans liv, mamman brast ut i tårar och flickan förstod att nu var det yttligare något som hade hänt, magen vände sig ut och in på henne och hon sprang direkt in tills sin brors famn, hennes enda trygghet. Hennes pappa kämpade, han visste att han hade en familj som behövde honom och han kunde inte följa med sin mamma, inte nu för det var inte hans tid än. Efter några dagars väntan kom hennes älskade pappa hem. helt sönderslagen och inte alls lik sig själv. Han kramade ingen i familjen utan gick direkt in i sitt sovrum där han sen spenderade all sin tid, han gick inte ut, han åt knappt och dom såg att han inte mådde bra. Han sa att han skämdes och ville inte visa sig sådär framför sina barn. Hennes pappa återställde sig och kom tillbaka till sitt vanliga jag, flickan hade slutat hoppats på att få en trygg barndom för hon visste att det inte skulle bli så, hon var endå 11 år nu. 
2008 blev hennes storebror sjuk, det var på våren. familjen trodde han hade åkt på vanliga influensan men det visade sig vara fel, riktigt fel. Hennes mamma tog med sig storebror till vårdcentralen för att ta prover, dom fick inte fram något tills dom kollade hans sänka, en normal sänka skulle ligga på 20 men hennes brors var för hög att dom inte kunde mäta den nere på vårdcentralen så det blev en akut ambulans till sös, hennes storebror var inte medveten om vad som hände, han hade för hög feber för att förstå. Sänkan dom tog på honom slog i taket den låg på 320. Från sös fick dom en akut transport till Huddinge sjukhus där han direkt lades in på isolering. Många prover togs och det var en hemsk tid, flickans enda trygghet, hennes föebild och hjälte? Hon kunde förlora honom vilken sekund som helst... Hon visste att hon inte skulle klara av något utan honom för det var han som lärt henne allt hon kan. Det var en lång väntan men tillslut fick dom fram en diagnos, en diagnos man knappt visste något om... Svår aplastisk anemi. Vad är det frågade flickan, det är en sjukdom som gör så att benmärgen dör och då slutar vita blodkroppar, röda blodkroppar och trombosyter produceras. Man har inget imunförsvar och minsta förkylningen kunde han dö av. När flickan fick höra dom orden slocknade allt, hon skulle inte klara sig utan honom. Och utan behandling är det 100% dödlighet. Flickan fick inte se sin bror på många månader och hennes föräldrar hade inte tid med att kunna ta hand om henne heller så hon fick bo med sin morfar, han blev hennes nya trygghet och hon öppnade sig helt för honom. Hon firade sin födelsedag med honom och han ställde upp hela tiden. En dag fick flickan se sin storebror, nej han var inte död, han kämpade för sitt liv och flickan visste att han inte skulle ge upp, flickan och hennes storasyster fick ta blodprov, se om deras benmärg matchade sin brors,  flickan matchade inte alls men storasystern och storebrorn var identiska så flickans storasyster donerade 2 liter benmärg, den benmärgen gjorde deras bror frisk, han kämpade på och han slutade aldrig tro på sig själv, han brottade med sjukdomen och han vann matchen. Han blev frisk. Det ögonblicket när flickan såg hans förbättring, den var oslagbar, hennes förebild förblev hennes förebild. Allt började bli bra, flickan stod stark och kämpade på med alla känslor, trodde hon iallafall. 
2009 insjuknade flickan morfar i cancer, flickan blev återigen nerknuffad till botten men kämpade sig sakta upp. Hennes enda tanke var att varför ska alla hon älskar drabbas av något hemskt? Varför kan det inte bara få leva ett liv utan en massa problem och sjukdomar? Varför kan inte hon få en trygg barndom som alla andra barn? Många frågor men frågor hon aldrig skulle få svar på. Hennes morfar slutade inte heller att kämpa, han blev också frisk, flickan förstod att hennes familj bär änglavakt. Så många år av sorg och hemska minnen så står flickan kvar med båda fötterna på jorden. Hon har varit när på att ge upp så många gånger men ändå fortsatt att kämpa sig vidare, hon har tagit mycket stryk och hon blev deprimerad, pratade med en kurator och fick ordning på sina känslor,minnen och bilder, hon kämpade sig ur det också och hon vet att nu kan hon klara vad som helst. Men hade inget av det hänt hade hon inte varit den hon är idag. Flickan är stolt över sig själv, jag vet det för den flickan jag pratat om, det är jag.