Jag skulle vilja påstå att vänskap är bland det vackraste, mest underbara och härligaste vi människor har att erbjuda varandra.

En vän är någon som förstår dig när du som minst förstår dig själv, som reparerar din kropp och ditt hjärta när någon annan huggit det i bitar, som stryker dina kinder när de täckts av tårar, som stadigt står bakom dig och lovar att solskenet kommer tillbaka. Vänskap är något otroligt vackert. Ibland tar vi den för given. Ibland glömmer vi den. Ibland är den vårt skyddsnät, vår fallskärm. 
Vänskap.  Ett ord som egentligen betyder allt för oss människor.  Vänskap kan leda till så mycket fina saker, vänskap kan växa till kärlek, vänskap kan växa till att människor finner trygghet i andra än till sitt eget kött och blod.
Vänskap kan vara så galet, roligt, knasigt men ändå det tuffaste som finns. Att tappa kontakten med en nära vän eller att man växer ifrån en nära vän kan vara ett helvtete.. Att förlora en nära vän är som att förlora sig själv, man vet inte längre vart man står! Vad är rätt och vad är fel? Plattan man stod på innan hamnar på sniskan och hela plattan skakar konstan, man försöker hålla balansen men ibland lyckas man inte, när livet rasar och när allt går i bitar är det underbart att ha vänner som hjälper dig att limma ihop alla trasiga delar eller ger dig dom sista pusselbitarna så att livet sen kan fortsätta. En människa är ingenting utan vänskap, för vänskap är bland det starkaste som finns och man ska ta vara på den så gott man kan.