Angelica

Jävlar vad jag är dålig på det här med att blogga... haha! Det har hänt väldigt mycket på ganska kort tid, jag har fått jobb och jag trivs (rätt så bra) har världens finaste pojkvän som jag snart varit tillsammans med i 3 månader, haha vart tar tiden vägen? Men är man lycklig och kär antar jag att dagarna springer iväg.

För tillfället sitter jag i min pyjamas och inte gör så speciellt mycket, väntar på att min pojke ska komma hem tidigare från jobbet så jag får mysa med honom innan jag åker iväg på ett arbetspass 4-20:30...

Alltså det här med att berätta saker om sitt liv, vad som har hänt och massa sånt är rätt så jobbigt.. har ingen aning om vad man ska skriva och det roliga är att ingen kommer läsa det här... haha så skriver in princip för mig själv. winwin 

Jag och mitt hjärta har planerat lite saker vi ska göra tillsammans den här månaden och nästa, ta vara på kärleken och få bara vara vi två, haha men nästa helg ska vi till Grönalund och åka massa karuseller, äta sockervadd, glass, mat, åka ännu mer och förlora pengar på lotter... hahah standard men jag längtar som en galning. 
Och till nästa lön ska vi boka romantisk spa för två, där man får massage/ansiktbehandling, bada jacuzzi, bada ångbastu, dricka goda fruktdrinkar, äta god färsk frukt, pussas och bara ta vara på varandra! Längtar ännu mer till det tror jag haha, efter planerade vi att äta en middag för att sen ta en riktigt mysig hemmakväll framför film med massa gott! 

Älskar att jag sitter och förbereder allt på bloggen... geek? oh yes.
Älskar mitt liv just nu, älskar min pojkvän, min familj och vänner! Att allt kan vara så fruktansvärt bra.

Nog med det här, ska hoppa in i en dusch och sätta igång den tredje tvättmaskinen för idag..
See ya  

Jag är lycklig, jag är kär, jag mår bra och kan inte önska mig bättre än det här.

Men även fast allt är bra så kommer tårarna och jag känner mig sjukt ensam, otröstlig och som en börda, jag vet inte varför men det känns bara så.

Jag har mina svackor, mina stunder när allt är svart och dom stunderna jag gråter tills man nästan kan krama ur kudden från alla miljontals tårar...
Jag är komplicerad, humör som inte alltid är stabilt, gråter ibland och får en oro känsla i kroppen.

Jag har varit trasig i 13 år... Enda sen jag fyllde fem har jag hoppat mellan glad ledsen och arg, aldrig kunnat ta kontroll över alla situationer som uppstått utan jag har alltid fått stå på sidan om allting och klarat mig själv.

Redan som 8 år började jag klara mig själv, åtta år? Det är ingen ålder... Jag var fortfarande barn och vad visste jag om ansvar?

Oftast så ler jag, skrattar och är glad, det är så jag vill vara, jag vill sprida lycka, kärlek, harmoni, lugn och humor, speciellt till min familj, vänner och min underbart fina pojkvän som jag inte skulle klara mig en dag utan.

Jag försöker att inte tänka tillbaka så mycket på dom här 13 åren som har gått, utan jag försöker blicka framåt, se positivt och hålla mig flytande.
Livet är underbart, livet har sina mörka stunder, men det handlar om att kunna kämpa sig igenom dom tillsammans med sina närstående och som jag med min pojkvän för ensam är inte stark.