Ni vet känslan när man sagta tappar fattningen och knäna försiktigt viker sig under än? Hur alla miljontals negativa och outhärdliga tankar bara flyger genom huvudet på en när man sagta faller ihop och blir som ett med det kalla golvet? Hur svag och misslyckad man känner sig och hur man bara vill fly från världen och hamna någon stans där man kan springa på regnbågar och bara må bra... så är det för mig just nu - jag vet inte hur jag kom hit men på något sätt lyckades jag gå vilse. 

ni vet när man ständigt har ett tryck i bröstet och hjärtat pumpar stenhårt? Hur man sakta känner ångesten krypa sig fram i bröstet och man står där skräckslagen och känner på sig att man inte kommer kunna andas sig igenom det, hur tårarna bränner innanför ögonlocken och huvudet bara snurrar.. Hur paniken sakta bryter sig ut och allt man vill göra går inte, kommer inte fram en tår, inget ljud och det känns som man inte kan andas. 

Jag förstår inte hur jag lyckades komma hit, allt var så himla bra och jag sken av lycka - visst är jag lycklig men att må såhär är outhärdligt... orkar inte tappa kontrollen för kontroll är det jag lever på, när jag har kontroll över saker och situationer kan jag le fullt ut.