♦
man vet att man är nära slutet av sin livsgnista när man slutar känna,
när man inte ser betydelsen i hjärtats tunga slag och lungornas djupa andetag.
när sinnena paralyserats och förlamats och man inte längre känner smak eller lukt,
när sött och salt är ett minne från ljusare tider.
jag tror på att man aldrig vet hur lycklig man har varit förrän man sjunkit till botten, eller att man vet hur djupt på botten man varit förrän man lyckats komma upp till ytan igen
man inser inte hur gott maten smakar förrän man inte längre känner smaken av den
känslor som inte ens går att beskriva med ord
men det är väl så känslor fungerar, de ska inte beskrivas utan kännas..
jag känner mig tom, men inte olycklig.
jag känner mig inte levande, men inte död heller.
jag känner mig svag, men inte sårbar.
jag känner mig inte ensam, men inte heller älskad.
♦
Kommentarer
Postat av: Anonym
Så otroligt vacker
Trackback
