Angelica

Jag kan inte förstå vad det roliga är att försöka förstöra mellan mig och min pojkvän via ask, jag vet det är ask och man får ta frågorna med en nypa salt men ändå så gör dom frågorna väldigt ont, att människor verkligen inte bryr sig om andras känslor... 

Jag vet att min pojkvän inte var den bästa förut, han har gjort misstag och sårat en och en annan men jag bryr mig inte, det är hans förflutna och jag lever inte där med honom utan jag lever i nuet tillsammans med honom, han var ärlig mot mig redan från början och berättade alla fel och misstag han en gång i tiden gjort och jag har accepterat det, vi är lyckliga och jag tvivlar så starkt på att han skulle göra något med någon annan. 

Jag vet inte vem personen är och det är jävligt synd att den fittan vill hålla sig anonym också för då vågar han/hon inte stå för vad dom säger. 

Frågorna handlar inte bara om min pojkvän utan även om min storebror, min storebror är mitt allt och att få em fråga som löd att det var jävligt synd att min bror inte dog i sin sjukdom 2008?! 

Vad i hela helvete är felet? Ingen kommer någonsin förstå hur ont den frågan gjorde, hur respektlösa människor är som skriver sånt som dom inte har någon aning om, jag blir så himla ledsen. 

Kan människor inte gynna folks lycka mer istället för deras olycka? Kan folk inte lämna andras liv, förhållanden eller vad fan som helst ifred och bry sig om sitt egna liv, för är det verkligen så roligt att sitta anonymt framför ask och få folk att må en aning sämre? 

Spyr på mänskligheten, spyr på allt. 

Jag älskar min pojkvän och kommer alltid göra det, så den fittan som tycker det är kul att försöka förstöra kan mer än gärna få ta och växa upp, lämna mitt förhållande ifred och hitta en ny hobby. 

Jävlar vad jag är dålig på det här med att blogga... haha! Det har hänt väldigt mycket på ganska kort tid, jag har fått jobb och jag trivs (rätt så bra) har världens finaste pojkvän som jag snart varit tillsammans med i 3 månader, haha vart tar tiden vägen? Men är man lycklig och kär antar jag att dagarna springer iväg.

För tillfället sitter jag i min pyjamas och inte gör så speciellt mycket, väntar på att min pojke ska komma hem tidigare från jobbet så jag får mysa med honom innan jag åker iväg på ett arbetspass 4-20:30...

Alltså det här med att berätta saker om sitt liv, vad som har hänt och massa sånt är rätt så jobbigt.. har ingen aning om vad man ska skriva och det roliga är att ingen kommer läsa det här... haha så skriver in princip för mig själv. winwin 

Jag och mitt hjärta har planerat lite saker vi ska göra tillsammans den här månaden och nästa, ta vara på kärleken och få bara vara vi två, haha men nästa helg ska vi till Grönalund och åka massa karuseller, äta sockervadd, glass, mat, åka ännu mer och förlora pengar på lotter... hahah standard men jag längtar som en galning. 
Och till nästa lön ska vi boka romantisk spa för två, där man får massage/ansiktbehandling, bada jacuzzi, bada ångbastu, dricka goda fruktdrinkar, äta god färsk frukt, pussas och bara ta vara på varandra! Längtar ännu mer till det tror jag haha, efter planerade vi att äta en middag för att sen ta en riktigt mysig hemmakväll framför film med massa gott! 

Älskar att jag sitter och förbereder allt på bloggen... geek? oh yes.
Älskar mitt liv just nu, älskar min pojkvän, min familj och vänner! Att allt kan vara så fruktansvärt bra.

Nog med det här, ska hoppa in i en dusch och sätta igång den tredje tvättmaskinen för idag..
See ya  

Jag är lycklig, jag är kär, jag mår bra och kan inte önska mig bättre än det här.

Men även fast allt är bra så kommer tårarna och jag känner mig sjukt ensam, otröstlig och som en börda, jag vet inte varför men det känns bara så.

Jag har mina svackor, mina stunder när allt är svart och dom stunderna jag gråter tills man nästan kan krama ur kudden från alla miljontals tårar...
Jag är komplicerad, humör som inte alltid är stabilt, gråter ibland och får en oro känsla i kroppen.

Jag har varit trasig i 13 år... Enda sen jag fyllde fem har jag hoppat mellan glad ledsen och arg, aldrig kunnat ta kontroll över alla situationer som uppstått utan jag har alltid fått stå på sidan om allting och klarat mig själv.

Redan som 8 år började jag klara mig själv, åtta år? Det är ingen ålder... Jag var fortfarande barn och vad visste jag om ansvar?

Oftast så ler jag, skrattar och är glad, det är så jag vill vara, jag vill sprida lycka, kärlek, harmoni, lugn och humor, speciellt till min familj, vänner och min underbart fina pojkvän som jag inte skulle klara mig en dag utan.

Jag försöker att inte tänka tillbaka så mycket på dom här 13 åren som har gått, utan jag försöker blicka framåt, se positivt och hålla mig flytande.
Livet är underbart, livet har sina mörka stunder, men det handlar om att kunna kämpa sig igenom dom tillsammans med sina närstående och som jag med min pojkvän för ensam är inte stark.

 

Jag vet att jag kan vara jobbig.. Jag bryr mig för mycket och jag har en känsla av att alltid vilja ha alla jag känner nära! 

Jag blir orolig när mina vänner inte svarar bara för att jag är så jävla rädd för att förlora dom, jag har varit nära på att mista halva min familj och rädslan av att nästan förlora någon är det mest smärtsammaste någon människa kan gå igenom! 

Om jag ska vara ärlig är jag alltid rädd.. Rädd för att göra fel och rädd för att misslyckas! 

Jag har aldrig förstora förväntningar på saker eftersom min barndom blev min största mardröm som jag aldrig kommer kunna bli fri ifrån, lovade saker sprack och jag fick alltid sköta mig själv. 

Min familj och vänner är det dyrbaraste jag har, alla dom är min nya trygghet och jag vill bevara den tryggheten så länge det går därför är jag som jag är.. 

Jag är kär i hennes texter, hennes sätt att skriva och formulera sig. Jag känner igen mig så mycket i hennes texter och ord! Världens bästa bok ❤️

Jag vet ärligt inte vad jag skulle göra utan dom, hur dom väglett mig igenom mina mörkaste dagar, om det är via sms, Skype eller bredvid min sida så har det alltid betytt massor för mig! Jag vore en vilsen själ utan alla underbara individer jag har bredvid mig dag in och dag ut! 

Jag älskar hur varenda en av dom kan få mig att skratta när det egentligen är det sista jag vill, hur de får mig på andra tankar när allt är svart! Hur de är med mig i mina lyckostunder, hur de skrattar med mig och hur de respekterar och älskar mig för den jag är! 

Säger som michaela forni, allt annat är en bonus medans vänner är på riktigt! 

Jag är allt lyckligt lottad som har världens finaste personer i mitt liv och jag älskar varenda än enormt mycket!❤️

Nu när jag sitter denna tisdagskväll och fyller mitt sinne med musik kan jag inte låta bli att tänka på alla händelser som drabbat mig i mitt 18-åriga liv. Varför skulle just de personer jag håller närmast hjärtat drabbas av så hemska sjukdomar som dom gjorde? Varför kunde vi inte få leva våra liv utan ångest, oro och rädsla? 

Om det nu finns en gud.. varför låter han då oskyldiga människor få stå öga mot öga med döden? Varför låter han hemska sjukdomar få bygga bo i oskyldiga kroppar? Och varför låter han drogerna bli en oskyldig människas bästavän? Jag tror inte att han finns.. annars hade inte människor behöva mista familj och vänner. 

Jag erkänner att jag har mått otroligt dåligt i 12 år.. jag har alltid haft ett stort tomrum i mig som nu på senaste tid har börjat läka! Jag gick dag ut och dag in med ett invant påklistrat leende som alla trodde på och som tillsist  jag själv började tro på. Det har inte varit lätt, vissa dagar tyngre än andra, men hur reagerar man när man på bara några år nästan förlorar allt man någonsin älskat? Jo man slutar känna och förändras, jag var inte den jag brukade vara, jag vet inte vad som hände.. bara några veckor och allting vände! 

Men idag har jag lärt mig att leva med mitt förflutna, jag kommer aldrig kunna acceptera det.. men jag lär mig själv att leva med det! Jag är alltid orolig och jag bär alltid med mig känslan av rädsla. Jag är idag evigt tacksam att min bror, syster, morfar, morbror,farbror och pappa lever, att dom faktiskt skrattar vid min sida och hjälper mig igenom mina mörkaste dagar. 
Det tog mig många år att börja älska mig själv, att acceptera den jag är, hur jag ser ut och allt det andra som hör till - och på ett år har jag byggt upp ett självförtroende som jag är hyffsat nöjd med, jag har tappat 27 kilo och har äntligen återfunnit min lycka! 

Jag älskar dig mer än själva livet och jag kan inte föreställa mig ett liv utan dig! Du är hela min värld, min trygghet och bästavän ❤️

Jag försöker att inte tänka så mycket på dig och jag tycker själv att jag lyckas väldigt bra. Men dom små små idiotiska tankarna kommer ibland smygandes försiktigt och besöker mitt huvud när nätterna är sömnlösa! 

Jag vet att jag inte vill ha något med dig att göra, du är en död människa i mina ögon, du är motsatsen mot allt som är rätt, du är falsk och en riktigt stor lögnare. 

Men när tankarna kommer rinner mina tårar varje gång, inte pågrund av saknad eller sorg utan av ilska och besvikelse. Helt otroligt hur mycket en individ kan sjunka så extremt lågt i ens ögon. Ja jag tänker på dig och jag blir lika jävla arg på mig själv då du kommer upp i mitt huvud... Du är inte värd att vara där. 

När jag ser eller tänker på dig tappar jag all kontroll vilket får mig att må ännu sämre.. För hur mycket ska du behöva ta från mig? Antar att det blir en del. Jag hoppas du en vacker dag inser vilket svin du är.. Att du inser vilken smärta du kan utsätta människor för, två flugor i en smäll lyckades du få till. Grattis!