Örongodis
Världens mysigaste låt, lyssnar ni så kommer ni absolut inte ångra er!! Den har gått på repeat hela dagen haha! ÅH UNDERBAR! ♥
bergochdahlbana
Det är så konstigt att alla dagar kan vara så olika.. igår var det en bra dag, allt var positivt jag var positiv men idag är det helt tvärtom.. Vill bara slänga mig ner och gråta tills det inte finns något kvar, jag vill skrika mig hes och slå mina händer blodiga... men det gör jag inte för att allt det jag nyss skrev sker inom mig.
Jag vet att det finns människor som har det dubbelt så svårare än vad jag har, gått igenom jobbigare saker än vad jag har men jag vet ändå hur det känns när någon man verkligen älskar förändras på bara någon vecka.. blir helt annorlunda och börjar bete sig konstigt, jag vet hur det känns att förlora någon man älskar, jag vet hur det känns att se någon viktig person tyna bort på ett sjukhus, hur den rädslan bara växer och hur klumpen man har blir större för varje minut. Tankarna som far i huvet konstant och jag vet hur det känns att få ett brustet hjärta, hur den sorgen är helt olik från den andra sorgen.
Jag vet känslan av att känna sig som den minsta personen i hela världen, att man känner sig så fruktansvärt svag och som att ingenting kommer bli bra... att man lika gärna kan ge upp, men det är inte så! Varje individ är stark på sitt eget sätt, jag har alltid fått tagit eget ansvar, jag har fått växa upp fort i ung ålder för att ens kunna klara mig. Jag är stark på mitt sätt, jag gör saker som håller mig stark och så är det för en annan människa också. Jag har haft känslan av att bara vilja försvinna och vissa nätter som är som jobbigast hoppas jag att jag aldrig kommer vakna morgonen efter att min tid är slut, Det är bara tankar kanske en liten vilja men jag vet innerst inne att jag skulle aldrig klara av att såra min underbara familj på det sättet.
Alla har sina stunder då livet inte är värt något, att allt skulle bli bra om man bara dog, man skulle slippa all ångest, all oro, all stress och allt som tynger ner en, jag är glad att jag fortsatt kämpa när mitt liv varit svart! jag kämpade mig mot ljuset och jag klarade det visst att vissa dagar är lite mörkare än vissa andra men jag har lärt mig att leva med det! Att det kommer komma dagar då man bara vill lägga sig under täcket och inte prata med någon men sen finns det dagar där man verkligen vill visa världen vilken fantastisk människa man egentligen är, man vill sprida sin positiva energi och vara den spralliga tjejen.
Sen att vi lever i den värld vi lever i.. så massa fördomar, mobbning, sexuella trakaserier, listan kan göras lång.. Det är fel på mänskligheten! Man läser varje dag att en till har hoppat framför ett tåg eller att någon begått självmord på annat sätt! Ska det verkligen vara så? oftast när en annan människa mår dåligt ska man väl hjälpa den personen? Få den att se något positivt att det finns en chans för den personen att lyckas och att just den personen är viktig för många andra? Istället för att göra det samlas man runt personen säger fula ord, kränker ner den, spottar,slår och sparkar på den? Alla individer gör fel/misstag för ingen är perfekt och ingen kommer aldrig kunna bli perfekt. Mitt sätt att fly från den här hemska världen är att lyssna på musik, musiken tar mig igenom mycket, jag hamnar i min egen värld där allt är bra, där inga idioter finns bara en själv. Man ser den andra världen men man hör inget och man tar inte del av det som händer där.
Jag har många att tacka till varför jag står där jag står idag, utan dom skulle jag nog också varit en av dom som tagit sitt liv... Men nu står jag här 12 år senare och mår relativt bra, Mamma,mormor,morfar,mina syskon, farfar,morfar,pappa, alla mina vänner, vänner som jag nu inte umgås med, kusiner,moster,faster,farbror, till och med farmor, henne jag levt för! Utan er skulle mitt liv varit avslutat för länge sen och jag kommer aldrig kunna tacka er tillräckligt.
Livet har sina motgångar, men man måste kämpa sig förbi dom, livet är värdefullt och man ska leva det till fullo. Göra galna saker, prova nya saker, vara spontan och trygg då kommer man komma långt. Jag har alltid varit innåtdragen men nu ska jag sluta vara det, jag ska börja leva det liv jag alltid velat. Allt ordnar sig tillslut och det kommer det alltid att göra.
Jag vet att det finns människor som har det dubbelt så svårare än vad jag har, gått igenom jobbigare saker än vad jag har men jag vet ändå hur det känns när någon man verkligen älskar förändras på bara någon vecka.. blir helt annorlunda och börjar bete sig konstigt, jag vet hur det känns att förlora någon man älskar, jag vet hur det känns att se någon viktig person tyna bort på ett sjukhus, hur den rädslan bara växer och hur klumpen man har blir större för varje minut. Tankarna som far i huvet konstant och jag vet hur det känns att få ett brustet hjärta, hur den sorgen är helt olik från den andra sorgen.
Jag vet känslan av att känna sig som den minsta personen i hela världen, att man känner sig så fruktansvärt svag och som att ingenting kommer bli bra... att man lika gärna kan ge upp, men det är inte så! Varje individ är stark på sitt eget sätt, jag har alltid fått tagit eget ansvar, jag har fått växa upp fort i ung ålder för att ens kunna klara mig. Jag är stark på mitt sätt, jag gör saker som håller mig stark och så är det för en annan människa också. Jag har haft känslan av att bara vilja försvinna och vissa nätter som är som jobbigast hoppas jag att jag aldrig kommer vakna morgonen efter att min tid är slut, Det är bara tankar kanske en liten vilja men jag vet innerst inne att jag skulle aldrig klara av att såra min underbara familj på det sättet.
Alla har sina stunder då livet inte är värt något, att allt skulle bli bra om man bara dog, man skulle slippa all ångest, all oro, all stress och allt som tynger ner en, jag är glad att jag fortsatt kämpa när mitt liv varit svart! jag kämpade mig mot ljuset och jag klarade det visst att vissa dagar är lite mörkare än vissa andra men jag har lärt mig att leva med det! Att det kommer komma dagar då man bara vill lägga sig under täcket och inte prata med någon men sen finns det dagar där man verkligen vill visa världen vilken fantastisk människa man egentligen är, man vill sprida sin positiva energi och vara den spralliga tjejen.
Sen att vi lever i den värld vi lever i.. så massa fördomar, mobbning, sexuella trakaserier, listan kan göras lång.. Det är fel på mänskligheten! Man läser varje dag att en till har hoppat framför ett tåg eller att någon begått självmord på annat sätt! Ska det verkligen vara så? oftast när en annan människa mår dåligt ska man väl hjälpa den personen? Få den att se något positivt att det finns en chans för den personen att lyckas och att just den personen är viktig för många andra? Istället för att göra det samlas man runt personen säger fula ord, kränker ner den, spottar,slår och sparkar på den? Alla individer gör fel/misstag för ingen är perfekt och ingen kommer aldrig kunna bli perfekt. Mitt sätt att fly från den här hemska världen är att lyssna på musik, musiken tar mig igenom mycket, jag hamnar i min egen värld där allt är bra, där inga idioter finns bara en själv. Man ser den andra världen men man hör inget och man tar inte del av det som händer där.
Jag har många att tacka till varför jag står där jag står idag, utan dom skulle jag nog också varit en av dom som tagit sitt liv... Men nu står jag här 12 år senare och mår relativt bra, Mamma,mormor,morfar,mina syskon, farfar,morfar,pappa, alla mina vänner, vänner som jag nu inte umgås med, kusiner,moster,faster,farbror, till och med farmor, henne jag levt för! Utan er skulle mitt liv varit avslutat för länge sen och jag kommer aldrig kunna tacka er tillräckligt.
Livet har sina motgångar, men man måste kämpa sig förbi dom, livet är värdefullt och man ska leva det till fullo. Göra galna saker, prova nya saker, vara spontan och trygg då kommer man komma långt. Jag har alltid varit innåtdragen men nu ska jag sluta vara det, jag ska börja leva det liv jag alltid velat. Allt ordnar sig tillslut och det kommer det alltid att göra.
vänskap.
Jag skulle vilja påstå att vänskap är bland det vackraste, mest underbara och härligaste vi människor har att erbjuda varandra.
En vän är någon som förstår dig när du som minst förstår dig själv, som reparerar din kropp och ditt hjärta när någon annan huggit det i bitar, som stryker dina kinder när de täckts av tårar, som stadigt står bakom dig och lovar att solskenet kommer tillbaka. Vänskap är något otroligt vackert. Ibland tar vi den för given. Ibland glömmer vi den. Ibland är den vårt skyddsnät, vår fallskärm.
Vänskap. Ett ord som egentligen betyder allt för oss människor. Vänskap kan leda till så mycket fina saker, vänskap kan växa till kärlek, vänskap kan växa till att människor finner trygghet i andra än till sitt eget kött och blod.
Vänskap kan vara så galet, roligt, knasigt men ändå det tuffaste som finns. Att tappa kontakten med en nära vän eller att man växer ifrån en nära vän kan vara ett helvtete.. Att förlora en nära vän är som att förlora sig själv, man vet inte längre vart man står! Vad är rätt och vad är fel? Plattan man stod på innan hamnar på sniskan och hela plattan skakar konstan, man försöker hålla balansen men ibland lyckas man inte, när livet rasar och när allt går i bitar är det underbart att ha vänner som hjälper dig att limma ihop alla trasiga delar eller ger dig dom sista pusselbitarna så att livet sen kan fortsätta. En människa är ingenting utan vänskap, för vänskap är bland det starkaste som finns och man ska ta vara på den så gott man kan.
Vänskap. Ett ord som egentligen betyder allt för oss människor. Vänskap kan leda till så mycket fina saker, vänskap kan växa till kärlek, vänskap kan växa till att människor finner trygghet i andra än till sitt eget kött och blod.
Vänskap kan vara så galet, roligt, knasigt men ändå det tuffaste som finns. Att tappa kontakten med en nära vän eller att man växer ifrån en nära vän kan vara ett helvtete.. Att förlora en nära vän är som att förlora sig själv, man vet inte längre vart man står! Vad är rätt och vad är fel? Plattan man stod på innan hamnar på sniskan och hela plattan skakar konstan, man försöker hålla balansen men ibland lyckas man inte, när livet rasar och när allt går i bitar är det underbart att ha vänner som hjälper dig att limma ihop alla trasiga delar eller ger dig dom sista pusselbitarna så att livet sen kan fortsätta. En människa är ingenting utan vänskap, för vänskap är bland det starkaste som finns och man ska ta vara på den så gott man kan.
-Du säger att jag är dum? Jag fejkar ett leende varje dag, och du går på det.
Hej! Satte nyss ner min rumpa i sängen och här tänker jag sitta tills jag ska sova, fan vad skönt jag sitter just nu men jag vet att om 5 minuter måste jag byta för då kommer jag sitta obehagligt... #fucklife.
Idag har det varit en rolig dag faktiskt, kort skoldag vilket jag uppskatta mer än vad kristna uppskattar jesus.
Sen vart det renovering tillsammans med pappa och du jävlar vad jobbigt det var att hacka bort stengolv... hahahahah höll på att avlida totalt.
Min babe Emma kom till mig också så vi pratade, sjöng, spelade in videos som vi alltid gjorde förut HAH GAAAAY. Vi åt pizza och tjockade oss lite hihi men sånt får man göra ibland! Jag följde henne nyss till centrum för att vara riktig bror liksåååååm. Tänkte nu dra en snabb runk och sen springa till duschen efter duschen blir det en till runk och sen sleeeepytime.
Jag får se om jag är cool och bloggar sen men jag tror fan inte det.. är för lat! MEN JAG VILL VARA DET! OK?
Okej vad bra att ni accepterar det. Men nu tänkte jag gitta, PÖSS
Idag har det varit en rolig dag faktiskt, kort skoldag vilket jag uppskatta mer än vad kristna uppskattar jesus.
Sen vart det renovering tillsammans med pappa och du jävlar vad jobbigt det var att hacka bort stengolv... hahahahah höll på att avlida totalt.
Min babe Emma kom till mig också så vi pratade, sjöng, spelade in videos som vi alltid gjorde förut HAH GAAAAY. Vi åt pizza och tjockade oss lite hihi men sånt får man göra ibland! Jag följde henne nyss till centrum för att vara riktig bror liksåååååm. Tänkte nu dra en snabb runk och sen springa till duschen efter duschen blir det en till runk och sen sleeeepytime.
Jag får se om jag är cool och bloggar sen men jag tror fan inte det.. är för lat! MEN JAG VILL VARA DET! OK?
Okej vad bra att ni accepterar det. Men nu tänkte jag gitta, PÖSS
GE MIG NUUUU!
Blir helt galen, vill ha nuuuuu!!! 18 om 3 månader, inte långt kvar alls!!
helt tom.
Jag tappar bort mig själv just nu, jag vet inte vad jag vill längre. Allt bara faller sönder och
jag vet inte om jag orkar ta mer slag, orkar inte må såhär längre. Det enda jag vill är att få
känna riktig glädje igen att få känna av den känslan skulle vara värt allt i denna värd just nu. Jag har kämpat och slagits i 12 år och jag tänker inte kämpa 12 år till. Fick man leva om skulle jag göra det för det liv jag lever är värdelöst.
Det kan komma hinder, men det finna alltid en väg till lycka!
1995 föddes en liten flicka, det tragiska med födseln var att flickan var döfödd. Läkarna gjorde allt för att få igång den lilla flickan och dom lyckades. Efter många timmar fick flickan återförenas med sina föräldrar och syskon, människor hon aldrig mött men den kärleken som fanns mellan dom var stark, riktigt stark. Flickan växte sig stor, fick mycket kärlek och uppmärksamhet och det var början på en trygg barndom men den trygga barndomen fick sig snart ett slut.
När flickan fyllde fem så försvann en person ur hennes liv, en människa hon älskade enormt mycket... hennes egna farmor fick tillbaka sina vingar och flög sin väg, men vad visste en liten flicka om döden? Hur skulle en liten flicka förstå vad som hänt? Så hennes föräldrar bestämde sig för att inte hon skulle få vara med på begravningen. Något som idag sitter djupt i den lilla flickan, varför fick inte hon tillåtelsen att få säga hejdå till sin egen farmor? Det sista farvälet. Tiden var tuff, någon saknades ju! Såren började läka hos alla i familjen, det fortsatte på som vanligt och flickan trodde att hennes trygga barndom skulle komma tillbaka, men hon hade fel.
2003 när flickan var åtta år gammal började hennes storasyster bete sig konstigt. Vad hände med henne? Vart var den storasystern som alltid ville flickans bästa? Flickan fattade inte alls vad som var fel, men hon förstod att något inte var som det brukade. Familjen tärdes ner och storasytern försvann hemifrån och var borta konstant, flickans mamma var hysterisk hela tiden, grät konstant och var sur konstant, flickans pappa var som han brukade, glad och sprallig men han döljde något för henne och hennes storebror. Flickan förstod ännu en gång att hennes trygga barndom var ett avslutat kapitel, hon kommer aldrig känna sig trygg om det skulle fortsätta på det här sättet. Flickans storebror blev hennes räddning, han tog hand om henne, lagade maten, såg till att hon kom iväg tiill skolan, att hon duschade, gjorde sina läxor och han försökte göra henne trygg, flickans storebror var då 11 år. Storebrorn blev hennes förebild och hjälte för vad hade hon gjort utan honom? Efter många års oro fick flickan tillslut veta vad som var fel på hennes storasyster... Hon satt fast i ett järngrepp av alkohol och droger, där hon varit nära på att mista sitt liv så många gånger men det visste inte flickan om. Flickan hade fått tagit mycket stryk men hon stod stark och försökte kämpa för sin egen skull för det hade hennes storebror lärt henne. Storasystern tog tag i sina problem och kämpade för att bli fri och för att få återförenas med hennes familj. Flickan fick tillbaka hoppet om att hennes trygghet skulle komma tillbaka men tror ni hon fick det? nej det fick hon inte.
2006 får flickans mamma ett samtal från ett sjukhus i borås, hennes pappa hade varit där och jobba under en veckas tid. Mamma blev chockad att få ett samtal från ett sjukhus. Dom på sjukhuset berättade att hennes pappa hade åkt in akut efter en rejäl misshandel som kunde ta hans liv, mamman brast ut i tårar och flickan förstod att nu var det yttligare något som hade hänt, magen vände sig ut och in på henne och hon sprang direkt in tills sin brors famn, hennes enda trygghet. Hennes pappa kämpade, han visste att han hade en familj som behövde honom och han kunde inte följa med sin mamma, inte nu för det var inte hans tid än. Efter några dagars väntan kom hennes älskade pappa hem. helt sönderslagen och inte alls lik sig själv. Han kramade ingen i familjen utan gick direkt in i sitt sovrum där han sen spenderade all sin tid, han gick inte ut, han åt knappt och dom såg att han inte mådde bra. Han sa att han skämdes och ville inte visa sig sådär framför sina barn. Hennes pappa återställde sig och kom tillbaka till sitt vanliga jag, flickan hade slutat hoppats på att få en trygg barndom för hon visste att det inte skulle bli så, hon var endå 11 år nu.
2008 blev hennes storebror sjuk, det var på våren. familjen trodde han hade åkt på vanliga influensan men det visade sig vara fel, riktigt fel. Hennes mamma tog med sig storebror till vårdcentralen för att ta prover, dom fick inte fram något tills dom kollade hans sänka, en normal sänka skulle ligga på 20 men hennes brors var för hög att dom inte kunde mäta den nere på vårdcentralen så det blev en akut ambulans till sös, hennes storebror var inte medveten om vad som hände, han hade för hög feber för att förstå. Sänkan dom tog på honom slog i taket den låg på 320. Från sös fick dom en akut transport till Huddinge sjukhus där han direkt lades in på isolering. Många prover togs och det var en hemsk tid, flickans enda trygghet, hennes föebild och hjälte? Hon kunde förlora honom vilken sekund som helst... Hon visste att hon inte skulle klara av något utan honom för det var han som lärt henne allt hon kan. Det var en lång väntan men tillslut fick dom fram en diagnos, en diagnos man knappt visste något om... Svår aplastisk anemi. Vad är det frågade flickan, det är en sjukdom som gör så att benmärgen dör och då slutar vita blodkroppar, röda blodkroppar och trombosyter produceras. Man har inget imunförsvar och minsta förkylningen kunde han dö av. När flickan fick höra dom orden slocknade allt, hon skulle inte klara sig utan honom. Och utan behandling är det 100% dödlighet. Flickan fick inte se sin bror på många månader och hennes föräldrar hade inte tid med att kunna ta hand om henne heller så hon fick bo med sin morfar, han blev hennes nya trygghet och hon öppnade sig helt för honom. Hon firade sin födelsedag med honom och han ställde upp hela tiden. En dag fick flickan se sin storebror, nej han var inte död, han kämpade för sitt liv och flickan visste att han inte skulle ge upp, flickan och hennes storasyster fick ta blodprov, se om deras benmärg matchade sin brors, flickan matchade inte alls men storasystern och storebrorn var identiska så flickans storasyster donerade 2 liter benmärg, den benmärgen gjorde deras bror frisk, han kämpade på och han slutade aldrig tro på sig själv, han brottade med sjukdomen och han vann matchen. Han blev frisk. Det ögonblicket när flickan såg hans förbättring, den var oslagbar, hennes förebild förblev hennes förebild. Allt började bli bra, flickan stod stark och kämpade på med alla känslor, trodde hon iallafall.
2009 insjuknade flickan morfar i cancer, flickan blev återigen nerknuffad till botten men kämpade sig sakta upp. Hennes enda tanke var att varför ska alla hon älskar drabbas av något hemskt? Varför kan det inte bara få leva ett liv utan en massa problem och sjukdomar? Varför kan inte hon få en trygg barndom som alla andra barn? Många frågor men frågor hon aldrig skulle få svar på. Hennes morfar slutade inte heller att kämpa, han blev också frisk, flickan förstod att hennes familj bär änglavakt. Så många år av sorg och hemska minnen så står flickan kvar med båda fötterna på jorden. Hon har varit när på att ge upp så många gånger men ändå fortsatt att kämpa sig vidare, hon har tagit mycket stryk och hon blev deprimerad, pratade med en kurator och fick ordning på sina känslor,minnen och bilder, hon kämpade sig ur det också och hon vet att nu kan hon klara vad som helst. Men hade inget av det hänt hade hon inte varit den hon är idag. Flickan är stolt över sig själv, jag vet det för den flickan jag pratat om, det är jag.
När flickan fyllde fem så försvann en person ur hennes liv, en människa hon älskade enormt mycket... hennes egna farmor fick tillbaka sina vingar och flög sin väg, men vad visste en liten flicka om döden? Hur skulle en liten flicka förstå vad som hänt? Så hennes föräldrar bestämde sig för att inte hon skulle få vara med på begravningen. Något som idag sitter djupt i den lilla flickan, varför fick inte hon tillåtelsen att få säga hejdå till sin egen farmor? Det sista farvälet. Tiden var tuff, någon saknades ju! Såren började läka hos alla i familjen, det fortsatte på som vanligt och flickan trodde att hennes trygga barndom skulle komma tillbaka, men hon hade fel.
2003 när flickan var åtta år gammal började hennes storasyster bete sig konstigt. Vad hände med henne? Vart var den storasystern som alltid ville flickans bästa? Flickan fattade inte alls vad som var fel, men hon förstod att något inte var som det brukade. Familjen tärdes ner och storasytern försvann hemifrån och var borta konstant, flickans mamma var hysterisk hela tiden, grät konstant och var sur konstant, flickans pappa var som han brukade, glad och sprallig men han döljde något för henne och hennes storebror. Flickan förstod ännu en gång att hennes trygga barndom var ett avslutat kapitel, hon kommer aldrig känna sig trygg om det skulle fortsätta på det här sättet. Flickans storebror blev hennes räddning, han tog hand om henne, lagade maten, såg till att hon kom iväg tiill skolan, att hon duschade, gjorde sina läxor och han försökte göra henne trygg, flickans storebror var då 11 år. Storebrorn blev hennes förebild och hjälte för vad hade hon gjort utan honom? Efter många års oro fick flickan tillslut veta vad som var fel på hennes storasyster... Hon satt fast i ett järngrepp av alkohol och droger, där hon varit nära på att mista sitt liv så många gånger men det visste inte flickan om. Flickan hade fått tagit mycket stryk men hon stod stark och försökte kämpa för sin egen skull för det hade hennes storebror lärt henne. Storasystern tog tag i sina problem och kämpade för att bli fri och för att få återförenas med hennes familj. Flickan fick tillbaka hoppet om att hennes trygghet skulle komma tillbaka men tror ni hon fick det? nej det fick hon inte.
2006 får flickans mamma ett samtal från ett sjukhus i borås, hennes pappa hade varit där och jobba under en veckas tid. Mamma blev chockad att få ett samtal från ett sjukhus. Dom på sjukhuset berättade att hennes pappa hade åkt in akut efter en rejäl misshandel som kunde ta hans liv, mamman brast ut i tårar och flickan förstod att nu var det yttligare något som hade hänt, magen vände sig ut och in på henne och hon sprang direkt in tills sin brors famn, hennes enda trygghet. Hennes pappa kämpade, han visste att han hade en familj som behövde honom och han kunde inte följa med sin mamma, inte nu för det var inte hans tid än. Efter några dagars väntan kom hennes älskade pappa hem. helt sönderslagen och inte alls lik sig själv. Han kramade ingen i familjen utan gick direkt in i sitt sovrum där han sen spenderade all sin tid, han gick inte ut, han åt knappt och dom såg att han inte mådde bra. Han sa att han skämdes och ville inte visa sig sådär framför sina barn. Hennes pappa återställde sig och kom tillbaka till sitt vanliga jag, flickan hade slutat hoppats på att få en trygg barndom för hon visste att det inte skulle bli så, hon var endå 11 år nu.
2008 blev hennes storebror sjuk, det var på våren. familjen trodde han hade åkt på vanliga influensan men det visade sig vara fel, riktigt fel. Hennes mamma tog med sig storebror till vårdcentralen för att ta prover, dom fick inte fram något tills dom kollade hans sänka, en normal sänka skulle ligga på 20 men hennes brors var för hög att dom inte kunde mäta den nere på vårdcentralen så det blev en akut ambulans till sös, hennes storebror var inte medveten om vad som hände, han hade för hög feber för att förstå. Sänkan dom tog på honom slog i taket den låg på 320. Från sös fick dom en akut transport till Huddinge sjukhus där han direkt lades in på isolering. Många prover togs och det var en hemsk tid, flickans enda trygghet, hennes föebild och hjälte? Hon kunde förlora honom vilken sekund som helst... Hon visste att hon inte skulle klara av något utan honom för det var han som lärt henne allt hon kan. Det var en lång väntan men tillslut fick dom fram en diagnos, en diagnos man knappt visste något om... Svår aplastisk anemi. Vad är det frågade flickan, det är en sjukdom som gör så att benmärgen dör och då slutar vita blodkroppar, röda blodkroppar och trombosyter produceras. Man har inget imunförsvar och minsta förkylningen kunde han dö av. När flickan fick höra dom orden slocknade allt, hon skulle inte klara sig utan honom. Och utan behandling är det 100% dödlighet. Flickan fick inte se sin bror på många månader och hennes föräldrar hade inte tid med att kunna ta hand om henne heller så hon fick bo med sin morfar, han blev hennes nya trygghet och hon öppnade sig helt för honom. Hon firade sin födelsedag med honom och han ställde upp hela tiden. En dag fick flickan se sin storebror, nej han var inte död, han kämpade för sitt liv och flickan visste att han inte skulle ge upp, flickan och hennes storasyster fick ta blodprov, se om deras benmärg matchade sin brors, flickan matchade inte alls men storasystern och storebrorn var identiska så flickans storasyster donerade 2 liter benmärg, den benmärgen gjorde deras bror frisk, han kämpade på och han slutade aldrig tro på sig själv, han brottade med sjukdomen och han vann matchen. Han blev frisk. Det ögonblicket när flickan såg hans förbättring, den var oslagbar, hennes förebild förblev hennes förebild. Allt började bli bra, flickan stod stark och kämpade på med alla känslor, trodde hon iallafall.
2009 insjuknade flickan morfar i cancer, flickan blev återigen nerknuffad till botten men kämpade sig sakta upp. Hennes enda tanke var att varför ska alla hon älskar drabbas av något hemskt? Varför kan det inte bara få leva ett liv utan en massa problem och sjukdomar? Varför kan inte hon få en trygg barndom som alla andra barn? Många frågor men frågor hon aldrig skulle få svar på. Hennes morfar slutade inte heller att kämpa, han blev också frisk, flickan förstod att hennes familj bär änglavakt. Så många år av sorg och hemska minnen så står flickan kvar med båda fötterna på jorden. Hon har varit när på att ge upp så många gånger men ändå fortsatt att kämpa sig vidare, hon har tagit mycket stryk och hon blev deprimerad, pratade med en kurator och fick ordning på sina känslor,minnen och bilder, hon kämpade sig ur det också och hon vet att nu kan hon klara vad som helst. Men hade inget av det hänt hade hon inte varit den hon är idag. Flickan är stolt över sig själv, jag vet det för den flickan jag pratat om, det är jag.
Egypten.
Jag är också riktigt stolt över att hon orkat kämpa sig igenom det helvetet hon var fast i, att hon faktiskt är kvar tillsammans med mig, danne, mamma, pappa och resten av släkten. Den här resan fick jag som en födelsedagspresent i juni, jag är glad att vi väntade med att boka resan för det var just nu jag behövde den som mest, att få tid att lära känna dig, komma bort från allla människor, släppa allt och börja ta hand om mig själv.
Vi har varit med om så mycket också, ridit kamel, suttit hos en nerpundad egypter i hans affär och verkligen försökt gå där ifrån men lyckades inte haha, eller vi kom där ifrån 50 minuter senare. Sett en Valhaj, hälsat på beduiner, träffat massa nya människor och det viktigaste av allt.. Att vi tagit hand om varandra. Vi har solat, druckit alkoholfria drinkar och bara kopplat av.
Visst vi har börjat bråka lite eller snarare småtjaffsat och löst skiten bara några minuter efter, vi har druckit äckligt egyptiskt te, vi har shoppat, varit inne i den stora moskén och vi fick själva gå i burka då, vi blev nästan överkörd av en kamel på vägen. Vi har också åkt jeep i öknen och ätit middag under stjärnorna. TACK för den här resan jag fick av dig, Den betyder så mycket för mig! Jag blev en ny människa och nu kan jag fortsätta orka med skolan och allt annat som är jobbigt. Du är en ängel i mina ögon.
Vi har varit med om så mycket också, ridit kamel, suttit hos en nerpundad egypter i hans affär och verkligen försökt gå där ifrån men lyckades inte haha, eller vi kom där ifrån 50 minuter senare. Sett en Valhaj, hälsat på beduiner, träffat massa nya människor och det viktigaste av allt.. Att vi tagit hand om varandra. Vi har solat, druckit alkoholfria drinkar och bara kopplat av.
Visst vi har börjat bråka lite eller snarare småtjaffsat och löst skiten bara några minuter efter, vi har druckit äckligt egyptiskt te, vi har shoppat, varit inne i den stora moskén och vi fick själva gå i burka då, vi blev nästan överkörd av en kamel på vägen. Vi har också åkt jeep i öknen och ätit middag under stjärnorna. TACK för den här resan jag fick av dig, Den betyder så mycket för mig! Jag blev en ny människa och nu kan jag fortsätta orka med skolan och allt annat som är jobbigt. Du är en ängel i mina ögon.
...
Jag är så förbannat trasig, att se dig älska någon annan gör så ont, men vad ska jag göra? Snart kommer jag också älska någon annan och snart kommer jag få vara lycklig igen. Jag vill ha dig tillbaka i mitt liv men inte som pojkvän eller en liten del säger det men den andra säger nej, jag vill bara ha min bästavän tillbaka, han som jag kunde dela min glädje med, min sorg, min ilska.
jag vill inte sakna dig, jag vill bara glömma allt, jag önskar att det aldrig hade hänt för då skulle jag slippa den här smärtan. Men en sak, jag är glad för din skull!
Jag är mig själv och ingen annan, så ta mig för den jag är!
Gryyyyymt sa grisen och sprang sin väg. Men tja mina kamrater, allt bra? själv är det väl bra väldigt mycket tankar bara. tredje veckan på praktiken och jag stortrivs. Min helg var allmänt bra! Myskväll med mina tjejor och lite chillkrök hos mig på lördagen, fick umgås med mina kära vänner och på söndagen så vart det pizza och prison break med Becca och det var galet mysigt faktiskt.
Just nu sitter jag och laddar ner filmer och väntar på jacki som kommer redan idag. Tänkte kolla film och ta det lugnt ikväll eftersom jag ska upp tididgt imorgon för man börjar 06:15 imorgon men man slutar lite tidigare och det är najs. Men nu ska jag hämta te och dra mig mot sängen! Hörs mer imorgon. Puss♥
Måndag!
Hej! Jag har precis matat alla mina getter så nu kan jag äta min middag. Nej men måndag idag vilket menas med att det var praktik 8-15... men ändå ganska sköna tider, efter drog jag till centrum mötte emma och olivia drog mot dark side och gick till olivia, chillade där ett tag lånade kläder och pratade! Mysigt.
Efter åkte jag till handen med Sarah och shoppade lite tröjor och skor vilket jag blev as nöjd med. Men mamma ska tillbaka till gina och ta bort ett larm dom missade så jag kommer få 150 kronor (presentkort för missen dom gjorde) haha så jag klagar då fan inte.
Jag drog hem och chillade sen kom Emma hit, vi har precis klivit upp ur badet och ska nu fixa något att käka sen plugga och sen blir det filmmys. Tänkte försöka blogga imorgon påväg till praktiken annars blir uppdateringen på rasten. Men ska dra så vi hörs mina små grodor. Puss♥
Efter åkte jag till handen med Sarah och shoppade lite tröjor och skor vilket jag blev as nöjd med. Men mamma ska tillbaka till gina och ta bort ett larm dom missade så jag kommer få 150 kronor (presentkort för missen dom gjorde) haha så jag klagar då fan inte.
Jag drog hem och chillade sen kom Emma hit, vi har precis klivit upp ur badet och ska nu fixa något att käka sen plugga och sen blir det filmmys. Tänkte försöka blogga imorgon påväg till praktiken annars blir uppdateringen på rasten. Men ska dra så vi hörs mina små grodor. Puss♥
Genom tårarna och skratten har jag lärt mig vem jag är. ♥
Det är så sjukt att det finns så många personer som vill förstöra för andra, det finns så många som bara går runt och hatar hela tiden... Vad fan vinner man på att hata, dryga eller bara förstöra? Jag ser ingen mening med att bete sig som en fitta mot andra. Att folk vill förstöra så mycket för andra, försöra folks drömmar eller bara kränka ner på någon utan en anledning? Jag undrar helt ärligt vart världen är på väg.
Alla människor är vi olika, har olika mål i livet och vi alla vill olika saker. Vi har våra egna drömmar och jag tycker man ska göra allt för att ens egen dröm ska slå in, händer inte den första drömmen så sök efter en ny. Varför kan inte människor unna folk lycka istället för att få den och försvinna. Börja visa respekt för andra och jag lovar att man själv får respekt tillbaka.
_____________________________________________________________________________________________
Hej, behövde bara få ur mig lite som jag tänkte på.. hahah. Tänkte berätta om min färd till kreta jag påbörjade igår...
nej men det har varit en lugn och mysig helg, i fredags kom min kära kusin till mig, vi badade, kollade film, pratade med några vänner på skype, pratade känslor, ja bara mös liksom, på lördagen drog jag, mamma och pappa till mcmässan och gick runt där i kanske 4 timmar vilket var riktigt mysigt! jag fick ju spendera tid med dom bästa personerna i mitt liv.
Jag kom hem städade rummet och tog det lite lugnt innan jag mötte, Emma,Becca och Madde så drog vi till Laguna och käkade god mat, pratade lite och hade det allmänt underbart. Vi drog sen till vincent och spenderade resten av kvällen med honom och hans lilla vovve. SÅÅÅÅ SÖT! haha blev förälskad typ.
Idag har det inte hänt mycket.. vaknade hos emma, gick till affären i pyjamas köpte massa frukt och så gjorde vi en stooor fruktsallad käkade och pratade ännu mer.. haha jag och becca drog och solade och sen dess har jag degat hemma i mina nya tofflor. Juste var en stund hos min bror också och tog det lugnt. Nu ska jag lägga mig i ett underbart bad med tända ljus och skum. MYSIGT. Ha det bra så får ni bilder från helgen senare. Puss♥
Alla människor är vi olika, har olika mål i livet och vi alla vill olika saker. Vi har våra egna drömmar och jag tycker man ska göra allt för att ens egen dröm ska slå in, händer inte den första drömmen så sök efter en ny. Varför kan inte människor unna folk lycka istället för att få den och försvinna. Börja visa respekt för andra och jag lovar att man själv får respekt tillbaka.
_____________________________________________________________________________________________
Hej, behövde bara få ur mig lite som jag tänkte på.. hahah. Tänkte berätta om min färd till kreta jag påbörjade igår...
nej men det har varit en lugn och mysig helg, i fredags kom min kära kusin till mig, vi badade, kollade film, pratade med några vänner på skype, pratade känslor, ja bara mös liksom, på lördagen drog jag, mamma och pappa till mcmässan och gick runt där i kanske 4 timmar vilket var riktigt mysigt! jag fick ju spendera tid med dom bästa personerna i mitt liv.
Jag kom hem städade rummet och tog det lite lugnt innan jag mötte, Emma,Becca och Madde så drog vi till Laguna och käkade god mat, pratade lite och hade det allmänt underbart. Vi drog sen till vincent och spenderade resten av kvällen med honom och hans lilla vovve. SÅÅÅÅ SÖT! haha blev förälskad typ.
Idag har det inte hänt mycket.. vaknade hos emma, gick till affären i pyjamas köpte massa frukt och så gjorde vi en stooor fruktsallad käkade och pratade ännu mer.. haha jag och becca drog och solade och sen dess har jag degat hemma i mina nya tofflor. Juste var en stund hos min bror också och tog det lugnt. Nu ska jag lägga mig i ett underbart bad med tända ljus och skum. MYSIGT. Ha det bra så får ni bilder från helgen senare. Puss♥
2 månader utan dig och det gör fortfarande lika ont.
Jag var med dig nästan varje dag i 7 månader och nu har jag inte ens pratat med dig på 2 månader.
Det kändes bra för ett tag sen, att jag kommit över dig och gått vidare men jag inser mer och mer för varje dag att det är inte rikigt sant. Jag saknar dig, jag saknar min bästavän! Varför är du inte här nu när jag behöver dig som mest? Du torkade alla mina tårar och tog bort min ångest... varför gör du inte det nu?
Så fort jag ser dig fylls ögonen med tårar och det sticker till i bröstet, vi delade så förbannat mycket tillsammans! Allt jag gör påminner mig om dig! Hur ska jag kunna gå vidare? Hur ska jag kunna glömma och hur ska jag kunna älska någon så mycket som jag älskade dig? Min kärlek till dig kommer aldrig försvinna den kommer alltid finnas där och trycka på. Gjorde jag något mot dig? sårade jag dig eller var jag inte tillräcklig för dig? Så många frågor som alltid kommer sakna svar. Allt dödar mig och jag vill bara ha dig tillbaka.
Jag kan inte dölja det längre, jag är fortfarande lika kär i dig som jag var för 9 månader sen, det här kommer aldrig förvinna, jag kommer få släpas med den här smärtan och jag måste inse att du kommer ALDRIG bli min igen. Det vi hade är nu ett avslutat kapitetel. Det enda jag vill är att du ska vara lycklig och jag antar du är det nu.
Det kändes bra för ett tag sen, att jag kommit över dig och gått vidare men jag inser mer och mer för varje dag att det är inte rikigt sant. Jag saknar dig, jag saknar min bästavän! Varför är du inte här nu när jag behöver dig som mest? Du torkade alla mina tårar och tog bort min ångest... varför gör du inte det nu?
Så fort jag ser dig fylls ögonen med tårar och det sticker till i bröstet, vi delade så förbannat mycket tillsammans! Allt jag gör påminner mig om dig! Hur ska jag kunna gå vidare? Hur ska jag kunna glömma och hur ska jag kunna älska någon så mycket som jag älskade dig? Min kärlek till dig kommer aldrig försvinna den kommer alltid finnas där och trycka på. Gjorde jag något mot dig? sårade jag dig eller var jag inte tillräcklig för dig? Så många frågor som alltid kommer sakna svar. Allt dödar mig och jag vill bara ha dig tillbaka.
Jag kan inte dölja det längre, jag är fortfarande lika kär i dig som jag var för 9 månader sen, det här kommer aldrig förvinna, jag kommer få släpas med den här smärtan och jag måste inse att du kommer ALDRIG bli min igen. Det vi hade är nu ett avslutat kapitetel. Det enda jag vill är att du ska vara lycklig och jag antar du är det nu.
Always keep your face towards the sun and the shadows will fall behind you.
Hej på er! mitt blogglust kommer och går... haha. Sist var några dagar sen men jag pallar inte bry mig.
I fredags satt jag barnvakt åt mina tre kusiner tillsammans med Emma, vi hade det riktigt kul och mysigt, vi blev hemkörda senare på kvällen så vi var hemma runt 00:00. I lördags skulle jag och Emma iväg och jobba halv nio borta vid hammarby sjöstad men när klockan ringde klockan sex så smsade hon och sa att hon blivit magsjuk... hahahaha.
Igår gjorde vi inte så mycket, vi fixade oss och så sen träffade vi micke och någon annan dude.. tog en spontan fika på paus och sen gick vi hem till Emma. senare träffade vi Alle och josef och mös med små hundvaplar. gosigt.
Idag då? Jag ska snart klä på mig och så för att sen börja gå hem och bara ta det lugnt. Min farbror kommer med sin tjej och hennes två barn ska bli mysigt.
Jag kollade precis på the vow och jag har gråtit sönder.. är svullen och svart under ögonen och känner mig nere pågrund av hor filmen. Men jag ska väl äta något nu och vara social. Ha det bra alla missbildade flugor.
Puss♥
I fredags satt jag barnvakt åt mina tre kusiner tillsammans med Emma, vi hade det riktigt kul och mysigt, vi blev hemkörda senare på kvällen så vi var hemma runt 00:00. I lördags skulle jag och Emma iväg och jobba halv nio borta vid hammarby sjöstad men när klockan ringde klockan sex så smsade hon och sa att hon blivit magsjuk... hahahaha.
Igår gjorde vi inte så mycket, vi fixade oss och så sen träffade vi micke och någon annan dude.. tog en spontan fika på paus och sen gick vi hem till Emma. senare träffade vi Alle och josef och mös med små hundvaplar. gosigt.
Idag då? Jag ska snart klä på mig och så för att sen börja gå hem och bara ta det lugnt. Min farbror kommer med sin tjej och hennes två barn ska bli mysigt.
Jag kollade precis på the vow och jag har gråtit sönder.. är svullen och svart under ögonen och känner mig nere pågrund av hor filmen. Men jag ska väl äta något nu och vara social. Ha det bra alla missbildade flugor.
Puss♥
Älskade bror.
För fyra år sen trodde jag ditt liv var ett avslutat kapitel, att du skulle lämna oss, jag trodde du skulle kasta in handuken och bara försvinna. Hade jag fått bestämma, hade jag kunnat göra något hade jag gjort det. Att man ständigt gick med oron av att få samtalet om att du gått in i farmors armar och blivit en ängel, jag trodde dag in och dag ut att det skulle komma men det gjorde aldrig det, du stannade stark och kämpade för ditt liv. Du brottades med sjukdomen och du vann matchen.
Jag vet inte hur det känns att vara 17 och sen få klart för sig att man kan dö inom dom närmsta 24 timmarna. Jag är 17 nu, lika gammal som du var då! Jag önskar att den aldrig hade fått bygga bo i din kropp, att den skulle förstöra så mycket som den gjorde. Jag är rädd att själv få sjukdomen för då vet ja att jag är körd, du passar inte mig för jag passade inte dig, våra benmärg är helt olika! Du är min livsstyrka och mitt mod till alla saker jag gör. Mitt egna kött och blod, min egen storebror.
Jag minns det så jävla väl, alla bilder sitter inne i huvudet och jag kämpar dagligen med att försöka trycka undan dom. Hur jag ser dig ligga där på sjukhussängen lika blek som snön, lika mager som en med anorexia och livlös som en död... Hur pappa fick lyfta ut dig till toan, hur pappa fick lyfta upp dig till sittande läge, hur annorlunda du var, hur sjuk du faktiskt var. Alla prover du fick ta och all oro som spred sig i familjen och den stora rädslan som man bar. Det var på ett sett äckligt att se alla blodtransvusioner du fick men ändå blev man glad för det gjorde dig piggare på något sett. När du fick diagnosen, sjukdomen svår aplastisk anemi så blev det en lättnad, man visste vad det var för fel och läkarna kunde försöka rädda dig på det bästa sättet. Att du kunde dö av en minsta förkylning var bara galet, att hela ditt immunförsvar var dött, att din benmärg var död var svårt att tro! Du bär du karros DNA för hon hjälpte dig tillbaka till livet men om inte du hade haft kämparglöden att du varit en ängel just nu.
Jag vet inte hur det känns att vara 17 och sen få klart för sig att man kan dö inom dom närmsta 24 timmarna. Jag är 17 nu, lika gammal som du var då! Jag önskar att den aldrig hade fått bygga bo i din kropp, att den skulle förstöra så mycket som den gjorde. Jag är rädd att själv få sjukdomen för då vet ja att jag är körd, du passar inte mig för jag passade inte dig, våra benmärg är helt olika! Du är min livsstyrka och mitt mod till alla saker jag gör. Mitt egna kött och blod, min egen storebror.
Jag minns det så jävla väl, alla bilder sitter inne i huvudet och jag kämpar dagligen med att försöka trycka undan dom. Hur jag ser dig ligga där på sjukhussängen lika blek som snön, lika mager som en med anorexia och livlös som en död... Hur pappa fick lyfta ut dig till toan, hur pappa fick lyfta upp dig till sittande läge, hur annorlunda du var, hur sjuk du faktiskt var. Alla prover du fick ta och all oro som spred sig i familjen och den stora rädslan som man bar. Det var på ett sett äckligt att se alla blodtransvusioner du fick men ändå blev man glad för det gjorde dig piggare på något sett. När du fick diagnosen, sjukdomen svår aplastisk anemi så blev det en lättnad, man visste vad det var för fel och läkarna kunde försöka rädda dig på det bästa sättet. Att du kunde dö av en minsta förkylning var bara galet, att hela ditt immunförsvar var dött, att din benmärg var död var svårt att tro! Du bär du karros DNA för hon hjälpte dig tillbaka till livet men om inte du hade haft kämparglöden att du varit en ängel just nu.
Jag är stolt över dig och jag älskar dig mer än vad du någonsin kommer att förstå, min förebild och min hjälte, min bästavän och min bror. Du är så mycket mer för mig men det kommer jag inte på ord för. Om 6 månader blir du friskskriven, om 6 månader är det 5 år sen allt detta hände.. ibland känns det som om det vore igår jag satt där och skulle ta blodprov för att se om min benmärg matchade din, det känns som om det vore igår jag såg dig alldelsess livlös och sjuk. Tiden har gått så fort och jag är evigt tacksam att du är kvar med livet i behåll. Du är älskad av många och många ser upp till dig, du är inte bara min hjälte utan också din egen. Jag vet att jag aldrig föll, jag stod stark för att inte göra dig ledsen eller orolig, men den smällen fick jag ta lite senare men det var värt det, allt är bearbetat och vi kan yttligare skriva vidare på kapitlet.
♥
En fin vän är en som hör av sig när andra vänder dig ryggen.
Hejsan maddafakkas, mysigt väder vi fått! Snökaos,kallt,jobbigt,äckligt och förjävligt tycker jag. Jag har inte bloggat för jag har käkat nötter den här tiden så jag har inte haft tid. SKOJA BARA. Nej men det har inte hänt mycket alls.. jag mår iallafall riktigt jävla bra och är lyckligare än någonsin känns det som och har inte känt så på ett tag så jag ser det som ett plus.
Vädret som jag sa har kaosat haha.. så idag blev det ingen skola. Skönt! Sitter i rrr-ummet och pluggar lite ska snart hoppa ner i badkaret och sen städa mitt rum som ser ut som lilla afghanistan. Idag ska jag bara ta det lugnt, kolla film med tända ljus och dö. Kul
Imorgon ska jag kämpa mig till skolan och sen ska jag förhoppningsvis till Katrineholm i helgen. Vill verkligen träffa min farbor med tjej + hennes två barn, farfar,faster och kusiner ja alla men man får se hur det är med tågen.
Jävla nypon jag har fått en finne vid munnen som gör degamegasega ont.... ska skära bort den brb.
Så aj säger jag bara, gjorde lite ont! Skojade igen, den sitter kvar och gör mitt annsikte UGGLEY. Tänkte väl dra mig mot badrummet nu så jag kanske skriver sen för det är fett coolt att blogga och leka känd. LOL
Vädret som jag sa har kaosat haha.. så idag blev det ingen skola. Skönt! Sitter i rrr-ummet och pluggar lite ska snart hoppa ner i badkaret och sen städa mitt rum som ser ut som lilla afghanistan. Idag ska jag bara ta det lugnt, kolla film med tända ljus och dö. Kul
Imorgon ska jag kämpa mig till skolan och sen ska jag förhoppningsvis till Katrineholm i helgen. Vill verkligen träffa min farbor med tjej + hennes två barn, farfar,faster och kusiner ja alla men man får se hur det är med tågen.
Jävla nypon jag har fått en finne vid munnen som gör degamegasega ont.... ska skära bort den brb.
Så aj säger jag bara, gjorde lite ont! Skojade igen, den sitter kvar och gör mitt annsikte UGGLEY. Tänkte väl dra mig mot badrummet nu så jag kanske skriver sen för det är fett coolt att blogga och leka känd. LOL
Godnatt!
Som ni säkert märkt har jag användt min blogg som en dagbok.. där jag kan skriva ut hur jag känner och så. Men tänkte nu att jag skulle skriva ut mina känslor och andra saker.
Sitter nu och bloggar samtidigt som jag kollar på sex and the city, lånade hela boxen av ylva hihi.
Ska kolla klart det här avsnittet sen springa bort och sova brevid min fina mamma! Har en känsla av att jag fortfarande inte kan sova själv...
Imorgon blir det skola som vanligt och efter vet jag inte.. haha och jag vill skriva mer men har inget att säga så jag avrundar. Godnatt.
Puss♥
Sitter nu och bloggar samtidigt som jag kollar på sex and the city, lånade hela boxen av ylva hihi.
Ska kolla klart det här avsnittet sen springa bort och sova brevid min fina mamma! Har en känsla av att jag fortfarande inte kan sova själv...
Imorgon blir det skola som vanligt och efter vet jag inte.. haha och jag vill skriva mer men har inget att säga så jag avrundar. Godnatt.
Puss♥
I don't have the time to hate people who hate me, because I'm too busy loving the people that love me ♥
Hahahaha mitt bloggande är verkligen sämst.. skäms på mig! Inte för att det är många som läser så vill jag ändå försöka bli bättre. Iallafall jag har inte gjort ett piss på lovet som har varit, varit med pojkvännen,shopping med felicia, bio med Emma och Felicia och sen halloweenfest med några i släkten och ett antal vänner till dom vi var hos! Älsklingen vill följa med men valde att vara hemma och få ett par dagars gameing haha.
Första dagen i skolan idag också.. ville verkligen inte gå upp ur sängen men var väldigt pigg för jag och pojken sov 12 timmar. Idag hade jag lång dag i skolan, halv 5 fast vi ska egentligen sluta halv 6, Vi hade teckenspråk och det var första gången jag hade en riktig dialog med min heldöva lärare, var en as härlig känsla haha!
Sitter just nu i Sarahs säng och ska väl gå och duscha för jag har as äckligt hår.. haha. Har knappt något att skriva så jag avrundar. Ha det bra. Puss♥
Två bilder från halloweenfesten.
Första dagen i skolan idag också.. ville verkligen inte gå upp ur sängen men var väldigt pigg för jag och pojken sov 12 timmar. Idag hade jag lång dag i skolan, halv 5 fast vi ska egentligen sluta halv 6, Vi hade teckenspråk och det var första gången jag hade en riktig dialog med min heldöva lärare, var en as härlig känsla haha!
Sitter just nu i Sarahs säng och ska väl gå och duscha för jag har as äckligt hår.. haha. Har knappt något att skriva så jag avrundar. Ha det bra. Puss♥
Två bilder från halloweenfesten.
Bergochdahlbana
I snart 2 månader har allt varit en bergochdahlbana, jag kommer upp på toppen står stadigt ett tag tills spärren släpper och jag åker så snabbt ner till marken igen, Jag har kämpat varje dag för att inte visa mig svag eller så har jag försökt att inte gråta.. Men vid vissa tillfällen har det bara brustit och gjort så ont inom mig att jag inte vetat vart jag ska ta vägen, jag skäms varje gång jag gråter inför någon för jag vill inte lasta någon med min sorg.
Ibland har jag blivit chockad över att jag varit så extremt glad och sprallig och vid dom tillfällerna har jag trott att allt är över men nån dag efter kom dalen igen.. något jag fått lära mig att hantera men det har inte varit lätt. Jag trodde aldrig jag skulle kunna gå in i en depression men tydligen så kan vilken människa som helst göra det.
Och sen dom människorna som alltid stått brevid mig och dragit mig fram, puttat mig uppåt om jag åkt ner! Ni är så underbara och jag kan inte tacka er tillräckligt och det kommer jag aldrig kunna göra. Men varje liten sak ni gjort har jag uppskattat och det kommer jag göra så länge jag lever. Jag kämpar fortfarande varje dag med ett mål framför mig och jag har kommit en bra bit men det är ändå en bit kvar att gå.
Min kurator har sagt att gråta är inget täcken på svaghet utan ett täcken på att man vill be om någons hjälp, visa att det inte är så bra och han har sagt att gråta gör en bara starkare och nu efter nån månad har jag börjat inse att han faktiskt har rätt. Med tårar av lycka skriver jag det här för jag är så jävla stolt över mig själv och det kan ingen annan ta ifrån mig. ♥
Ibland har jag blivit chockad över att jag varit så extremt glad och sprallig och vid dom tillfällerna har jag trott att allt är över men nån dag efter kom dalen igen.. något jag fått lära mig att hantera men det har inte varit lätt. Jag trodde aldrig jag skulle kunna gå in i en depression men tydligen så kan vilken människa som helst göra det.
Och sen dom människorna som alltid stått brevid mig och dragit mig fram, puttat mig uppåt om jag åkt ner! Ni är så underbara och jag kan inte tacka er tillräckligt och det kommer jag aldrig kunna göra. Men varje liten sak ni gjort har jag uppskattat och det kommer jag göra så länge jag lever. Jag kämpar fortfarande varje dag med ett mål framför mig och jag har kommit en bra bit men det är ändå en bit kvar att gå.
Min kurator har sagt att gråta är inget täcken på svaghet utan ett täcken på att man vill be om någons hjälp, visa att det inte är så bra och han har sagt att gråta gör en bara starkare och nu efter nån månad har jag börjat inse att han faktiskt har rätt. Med tårar av lycka skriver jag det här för jag är så jävla stolt över mig själv och det kan ingen annan ta ifrån mig. ♥
